Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O YNGVE BRILIOTH
endast för att fylla en lucka i serien. Det var till stor del af hänsyn
till sin åldrige faders önskningar, som Keble bestämde sig för
att utge samlingen. Framgången kom som en öfverraskning både
för författaren och hans vänner, men den visar hur tiden var
förberedd. Helt visst hade Wordsworth’s diktning i ej ringa grad
bidragit härtill. Frändskapen mellan denne och Keble ligger till
en början däri, att för båda ali naturen blir till en predikan om Guds
kärlek. The Christian Year är rikt på uttryck för det mystiska
sambandet, mostvarigheten mellan den yttre skapelsens budskap
och den uppenbarade religionens läror. Medvetet eller omedvetet
har denna känsla hos Keble fördjupats genom intryck från ett verk,
som alltifrån sin tillkomst städse påverkat anglikanskt tänkande,
Butler’s Analogy of Religion1. Skapelsen förkunnar Guds kärlek och
förlåtelse. Skalden hör
»In the low Charit of wakeful birds,
In the deep weltering flood,
In whispering leaves, these solemn words —
’God made us ali for good’».
I naturens kör till skaparens lof är det blott ett missljud:
»Man only mars the sweet accord.»2
Då han söker aflyssna de olika instrumenten i kören deras
särskilda ton, ger Keble ofta bevis på en verkligt konstnärlig
naturuppfattning. A. P. Stanley har intygat, att skaldens
intuition gjort det möjligt för honom att troget tolka de bibliska
scenernas österländska bakgrund utan att någonsin själf ha besökt
1 Jfr W. Lock i inledningen till The Christian Year (The Library of
Devotion, s. XVIII, 5 uppl., London 1912) samt en författare i Oxford
XJnder-graduate’s Journal för den 2 juni 1869. Newman har i sin själfbiografi (Apologia,
i :sta uppl., s. 78 f., uppl. 1908, s. 18 f.) gifvit oss en framställning af den
frändskap, lian funnit mellan Keble’s tankar i The Christian Year och Butler’s
filosofi. De ha lärt honom samma två andliga sanningar. »Den första af dessa
kan kallas i ordets vidsträcktaste mening det sakramentala systemet, det är,
den lära, att materiella fenomen äro både typer och verktyg för verkligheter,
som icke synas, en lära, som omfattar både hvad anglikaner så väl som
katoliker tro om sakramenten i egentlig mening, men jämväl artikeln om ’de
heligas samfund’ i dess fullhet, och likaså trons mysterier.» Den andra
sanningen är Butler’s probabilitetslära, som Newman hos Keble finner fördjupad
genom att i hans religiösa tänkande probabiliteten förmäles med trons och
kärlekens vittnesbörd, hvilka, då de riktas på det föremål, som för
förståndet endast kan äga probabilitet, ger det religiösa medvetandet den förvissning,
hvarpå en öfvertygelse kan grundas.
2 4. Sunday after Trinity.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
