Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i I 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
är snarast rättfärdiggörelse genom dopet.1 Att detta, ej tron
är rättfärdiggörelsens primary instrument hävdas gentemot den
lutherska läran, som därjämte är felaktig däri, att den håller
fore, att denna tro, som rättfärdiggör, meddelar sin gåva utan
ett kärlekens utövande eller ens dess närvaro.2 Den andra
huvudlinjen, lydnadens, är ej felaktig som den första, den är
endast ofullständig, och endast när den ensidigt pressas som i
den senare romerska kyrkan, där den i lydnaden uppenbarade
inre förnyelsen är rättfärdiggörelsens unica formalis causa,
kommer den i strid mot den anglikanska ståndpunkten. I sina
grunddrag är den sann, och den refereras med värme och
hänförelse, till stor del i uttryck, hämtade från Augustinus (särskilt
De spiritu el litterä). Bibelbeviset för denna lära behöver ej
som för den protestantiska hämtas blott från en eller två böcker,
utan kan grundas på båda testamentens samstämmiga
vittnesbörd. »Vad psalmisterna längta efter, profeterna lova,
apostlarna förkunna som givet av Gud, är ett och detsamma,
förmågan att tjäna Gud på ett behagligt sätt, eller rättfärdighetens
gåva, ej dess skugga utan dess verklighet, ej ett namn utan en
kraft, ej ett tillräknande utan ett inre verk».3 Denna lära har
också bakom sig hela den kristna kyrkans vittnesbörd, den
är en verklig, begriplig och praktisk lära, under det att den
lutherska är en nyhet, som blott har tre århundraden bakom
sig, men egentligen är en återgång till judendomen, i det den
bjuder skuggor och löften i stället för verklighet: »Den
tillräk-nade rättfärdigheten var lagens gåva, men nåden och sanningen
kommo med Jesus Kristus. Bort därför med detta moderna,
godtyckliga, tyranniska system, som utlovar frihet, men stämplar
emot densamma; som avskaffar sakrament för att införa
ofruktbara och döda stadgar; och för den verkliga delaktigheten i
Kristus, och rättfärdiggörelsen genom Hans Ande, skulle vilja
1 Detta är ju också Augustinus’ uppfattning: Loofs, Leitfaden, s. 387 f.:
tanken om justificatio ex fide står hos honom, liksom över huvud i den
gammalkatolska teologien, i relation till dopet.
- Lectures on Justification, s. 31 (uppl. 1838); uppl. 1908: s. 29.
s A. a., s. 39 (Uppl. 1908: s. 37). Exempel anföras från alla dessa
grupper av skrifter. Från Augustinus lånas tanken om en typologisk
motsvarighet mellan lagens utgivande på Sinai berg, och den nya lagens
inskrivande i de kristnas hjärtan genom Anden på den första pingstdagen: »denna
sålunda inskrivna lag är vår rättfärdiggörelse (that Law then so implanted
is our justification)»: (s. 49 f.; 1908: s. 46).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
