Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 2. Överintendentsämbetets opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
pens bredd till midtskeppets som 7:11, i den sednare som 7 : 14.
I Maria kyrkan förhåller sig midtskeppets bredd till dess höjd som
i : 3,05 och sidoskeppens motsvarande som 1 : 2,6. I Upsala
kyrkan är dessa förhållanden för midtskeppet som 1 : 2,72, för
sidoskeppen som i : 3,2. Maria kyrkans Midtskepp är omkring 44 fot
bredt och Upsala kyrkans endast 32,7 fot, och icke dess mindre
äro afstånden mellan pelarne i de båda kyrkornas pelarrader, från
midt till midt räknadt, större i den sednare än i den förra. —
Vi finna följaktligen äfven häraf att vi i Upsala Domkyrka hafva
att göra med något helt annat än den till sina breddproportioner
— likasom hvad midtskeppshöjden vidkommer — betydligt
storartade, men i längdrigtningen hopklämda Maria kyrkan i Lybeck.
Planritningarne på andra sidan öfvertyga oss för resten bättre
än allt annat derom. I Upsala planen se vi en Kathedral af sten;
— i form och anläggning gifver det sig tillkänna, äfven om den yttre
beklädnaden har, på grund af omständigheterna, blifvit tegel istället
för qvader. I Lybecker kyrkans plan åter anonserar sig, redan
vid första åskådandet af densamma, teglet såsom byggnadsämne,
äfven om de grofva tornmurarnes inre skulle dervid tänkas vara af
gråstens knutar.
Wi hafva nu gjort de jemförelser, hvartill de båda
sammanställda planritningarne kunna gifva anledning, men om vi fortsätta
jemförelserna derutöfver, så skola vi i enskildheterna, ända in i de
minsta detaljer, se strängt utpräglade skiljaktigheter. I Upsala
kyrkan äro socklar, pelare, lister, portaler, fönstrens stav- och
sir-verk, ornamenter och profileringar m. m. af den plastiska form och
fulländning som den utvecklade stenbyggnadsgotiken kräfver; ja,
t. o. m. formen på fönstrens af tegel utförda, djupt profilerade
smygar, tala om att de äro sådane derföre att de hade bort vara
af sten. I de nordtyska tegelkyrkorna te sig de motsvarande
enskildheterna på annat sätt. Allt är der massdigert och klumpigt, i
profileringarna oplastiskt, ofta rått — äfven under stilens sednare
utveckling, om också då en ofta mycket sirlig, stundom
öfverdådigt glänsande flack- eller ytdekoration af glaserad, mångfärgad,
terra cotta gjorde sig gällande på fasader och gaflar m. m. Pelarne
äro stundom runda, oftast fyr- eller åttkantiga; försedda, i
lyckligare fall, med stafvar eller inskärningar på hörnen och
hjelp-stafvar för hvalfven, hvarigenom de få en viss karaktär af
knippelare, ehuru på grund af bristande plastisk modulation, af rätt
monoton beskaffenhet. Portalerna äro inbyggda, perspektiviska,
med profileringar af mångfaldig form, men av samma karaktär som
ofvannämnde knippelare. Kapiteler och ornamenter, likasom alla
listverk, äro af bränd lera och stundom glaserade. Fönstren äro
ovanligt råa, rakskurna, utan smygar eller profileringar, med de
simplaste tegelstensposter. Öfver allt råder i öfrigt en viss trög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
