Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar till george scotts verksamhet i sverige 3 i I
wer jag kommit och sökt frukt på detta fikonaträd, och jag finner
ingen; hugg det bort.» Det är ett werkeligt misstag, hwaruti så
många falla, nemligen, »efter det icke straxt går domen öfwer
onda gerningar, warder menniskornas hjerta fullt till att göra ondt,»
(Pred. 8: ii.) ty »Herren fördröjer intet sitt löfte såsom somlige
mena det wara fördröjelse.» (2 Pet. 3: 9.) Han är icke skyldig
oss något fortfarande af sin långmodighet. O nej! — hade han
blott en enda gång erbjudit barmhertighet, medelst Christi
försoning, skulle detta bewisa en kärlek, såsom allt förstånd öfwergår,
och att han hafwer tålamod med oss, år efter år och sänder oss
det ena budet efter det andra, torde bewisa, att »han är Gud och
icke menniska,» att »han är barmhertig och nådelig, och
långmo-dig, och af stor nåde,» (2 Mos. 34: 6.) men bewisar hwarken att
han icke förmår eller icke will straffa de obotfärdige och
gensträf-wige, de ofruktsamme och oduglige. Låtom oss se på Judarne,
och betrakta i deras öde, att Herren är trofast i sina hotelser, så
wäl som i sina löften. Låtom oss tänka på de sju Församlingar i
Asien, hwarom skrifwes i Uppenbarelse-Bokens andra och tredje
Capitel, och under det wi förgäfwes söka dessa Församlingar,
under det ingen kan med säkerhet wisa oss de ställen, der de stodo;
låtom oss lära deraf: att Gud både kan och will hugga bort det
ofruktsamma fikonaträdet.
Denna liknelse lärer Christi bekännare, för det femte: att om
de ofruktsamma äro skonade, är detta en följd af en särdeles och
kraftig förbön. »Wi hafwe en förswarare när Fadrenom, Jesum
Christum, den rättfärdig är.» (1 Joh. 2: 1.) Han beder: »Herre, låt
stå det ännu i detta året,» och framställer sin försoning, såsom det
alltid gällande skäl, hwarföre hans bön skulle höras. Jesus, såsom
medlaren emellan Gud och menniskor, ställer sig i borgen för oss,
antingen att wi skole bära frukt, blifwa lydaktige och Gud Fader
till behag, eller då den förlängda pröfwotiden är förbi, framhafwas
för rätten. Han förbinder sig sjelf, att wi på det sista, komma att
stå framför domen och wälsignas eller fördömas, allt efter som wi
förtjent hafwa, och till följe af Christi förbön, skonas det
ofruktsamma fikonaträdet, och ett nytt tillfälle till bättring och salighet
är oss gifwit. Ack! hwem kan uppräkna huru mycket man är denne
Medlaren förbunden? Huru ofta har icke Herrans tålamod med
oss nästan warit slut, och rättwisans swärd blifwit utdraget, att hugga
oss bort, då Försonarens upplyftade händer, i det han gjorde
förbön för oss, hafwa förekommit wårt borthuggande, och förwärfwat
åt oss ett förlängande af wår pröfwotid. Ack! huru obeskrifligen
syndigt är icke det, att förakta en sådan wän, att icke med glädje
förneka oss allt, som är honom misshageligt.
Denna liknelse lärer Christi bekännare, för det sjette: att
Jesus ej allenast beder för de ofruktsamma, utan bemödar sig äfwen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
