- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugufemte årgången, 1925 /
307

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlingar till george scotts verksamhet i sverige 3 i I

heter, wåra bewis på den undfångna nåden likasom öfwerhöljas,
och en fruktan, att, med barnsligt förtroende, kalla Gud fader,
hyses. Hjertat känner sin egen plåga, och ofta är den rättroende
underkastad en modfäldhet, en försagdhet, utan att någon yttre
med-werkande orsak kan upptäckas. — O! då gäller det, att man
anropar Gud, — icke en gång, — icke twenne gånger; — men utan
återwändo, till dess »Han lyste på den bedröfwade sitt ansigtes
ljus» (Ps. 80: 4.) — och »meddelar ett tecken till wälgång» (Ps.
86: 17; Ords. 14: 10.).

En Christi lärjunge är ej sällan i bedröfwelse, i mångahanda
försökelser eller frestelser; och detta tillstånd torde wara för honom
behöfligt; ej heller må wi föreställa oss, att det är fördömligt att
hemsökas af frestelser; — Nej! ingalunda. Wår dyre Frälsare war
helig och obesmittad, och dock frestades han ofta och swårligen.
— »Frestaren förskapar sig uti en ljusens Ängel» (2 Cor. 11: 14.),
och påminner läijungen om sin förra syndiga wandel, sin
närwarande owärdighet. Ibland ingifwer han en fruktan, att lärjungens
ånger icke warit nog stor; att han bedrager sig med ett löst hopp;
att man kan omöjligen wara förwissad om upptagande till
barna-skapet; och så widare. — Alla dessa förfärande skräckbilder gå
ut på ett förtwiflans tillstånd, — en hopplöshet, hwad Guds nåd
beträffar; — men ibland uppenbarar han sig uti allt sitt mörker
och frestar den rättroende att helt och hållet förkasta Guds ord,
att sätta i fråga Christendomens heligaste, wigtigaste sanningar: —
»hans glödande», Gudi hädande, »skott» komma hjertat att swida
(Eph. 6: 16.). ■— Ack! i allt sådant är det bönen, — upplyftande
»trones sköld» och brukande »Andans swärd» (Eph. 6: 16.), —
som är den säkraste tillflygten och wärnar mot Djefwulens listiga
anlopp, eller uppenbara anfall.

Christne bedröfwas af den omgifwande Gudlösheten. Ack! du
syndiga, Gudi förgätande, menniskoson! du känner icke huru ditt
uppförande bedröfwar Guds barn. Om du såge, om du kände
detta; så skulle du kanske handla annorlunda. Du må förnimma
det eller icke; men de Christne skåda dagligen ditt elände här och
den ewiga fördömmelsen, åt hwilken du skyndar; och de sörja dig,
såsom fadren sörjer det ohörsamma barnet. Herrans husnitälskan
fräter de trogna: de äro måne om Frälsarens ära; och, när de höra
Guds namn missbrukadt, när de se Guds dag wanhelgad, Herrans
rättwisa lagar föraktade, Guds ord försummadt, känna de sorg i
sitt hjerta.

Jesu efterföljare måste ofta erfara sannfärdigheten af dessa ord:
»Det är Lärjungen nog, att han är såsom hans mästare, och
tjenaren, att han är såsom hans herre. Hafwa de kallat husbonden
Beelzebub, huru mycket mer skola de så kalla hans husfolk?»
(Matth. 10: 25). »Woro de af werlden, så älskade werlden det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1925/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free