Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Martti Ruuth, Fredrik Gabriel Hedberg och Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
MARTTI RUUTH
håller han att den svenska allmänheten i Finland är fåtalig och
att Österbotten är tillbommat av pietismen. Först hade han
tänkt helt och hållet avstå från sin publicistverksamhet i
allmänhet. Men det hade dock sedan förefallit honom att vara
detsamma som att gräva sitt pund i jorden. Och sålunda
hade han kommit på tanken att utge en tidning (i Stockholm)
på svenska sidan. Visserligen hade den tanken, att det redan
förut fanns religiösa tidningar i Sverige, framkallat hos honom
tvivelsmål. Men det oaktat och trots att han måste bekänna
att han icke var i besittning av de gåvor och den mångsidiga
erfarenhet i ledningen av själarna, vilken han funnit speciellt i
Rosenii tidning, hade han dock sist och slutligen kommit till
den slutsatsen att göra ett försök, då ju ändå Kristus aldrig
blir för mycket bekänd.
På samma gång som Hedberg ber att Rosenius åt
Palm-qvist, det blivande bladets Stockholmske redaktör, skulle ge
praktiska råd samt att han, Rosenius, om möjligt ville vänligen
anmäla nykomligen i sin tidning, anhåller han av Rosenius en
väns öppna och välvilliga råd i allmänhet angående hela
företagets möjlighet och önskvärdhet. »Om du» — skriver han
till Rosenius — »anser hela detta företag vara överflödigt eller
annars betänkligt, så framför dina skäl för mig, och jag skall
inte vara sen att avstå från alltsammans, så snart jag finner
dem vara tillräckligt motiverade. Svara mig snart, k. W., och
giv en väns öppna, välmenta råd, nu som alltid.»
Redan den 15 september besvarar Rosenius Hedbergs brev.
Han hade rådplägat med Palmqvist om frågor rörande
tidningsplanens praktiska angelägenheter och ville nu i sitt brev
diskutera uteslutande frågan om planens ändamålsenlighet.
Rosenii yttrande om Pietistens tilltänkta konkurrent var,
såsom man kan vänta, så grannlaga och så välvilligt som möjligt.
Företaget vill han ingalunda påstå vara överflödigt. »Tvärtom»
— skriver han — »tycker jag att det kunde göra mycket gott,
att folket får se att det icke är bara Pietisten och bara Ro
senius, som talar och skriver.» Även kan man aldrig få nog
av det som gott är, och vi ha var och en fått sin gåva: Du
kan skriva bättre i ett avseende och jag i ett annat, kanske!
(Du lärer le åt min rättframhet? men då jag talar med Dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
