Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
uti ett retlighets-tillstånd, som gör det svårare att motstå frestelsen
till osedlighet. — Om brotten emot sjette budet må endast så
mycket sägas, att statistiska uppgifter gifva vid handen den rysliga
sanningen, att i Sveriges hufvudstad födas årligen oäkta barn, hvilka
förhålla sig i antal till de äkta såsom ungefär i till i "/=, det vill
säga, nära två af de förra mot tre af de sednare, dock likväl synes
icke på samhällsytan något tecken till ett så allmänt sedeförderf,
utan man förvånas så väl som bedröfvas öfver den officiella
sluträkningen.1 Man behöfver icke säga mer2 för att bevisa, det ett verk-
1 Att den beroende qvinnoclassen betraktas allt för mycket såsom offer åt
den otyglade lustan, och att man knappast vill låta föreställa sig, att en dygdig
qvinna af denna class, som vill uppoffra allt heldre än sin dygd, gifves, torde
icke vara så obekant för den, som närmare betraktar sedlighets-tillståndet i
hufvudstaden. Men huru skall en lyckligare sakernas ordning i denna del
tillvägabringas? Icke förr, att tala efter menniskosätt, än det allmänna omdömet blir
rättvist, och hemsöker på mannen otuktssynden på samma sätt det gör på qvinnan.
En qvinna af bättre classen, som syndat mot sjette budet, får icke upptagas i
dygdigt sällskap, har aldrig hopp om att blifva lofiigen förenad med en man,
som har ringaste aktning för sin ärbara ställning i samhället, ingen bland dessa
bildade unga män vill en gång taga henne i hand, eller visa henne någon
höflig-hetsbetygelse; ty hon är fallen och förkastlig. Men just desse unge män få
åsamka sig så många likartade förbrytelser de behaga, utan att förlora det ringaste
af sitt anseende i anständiga samqväm; dygdiga fruntimmer måste emottaga dem
utan anmärkning, fastän det är kändt, men kanske endast är föremål för roliga
infall, att de äro otuktiga. Efter hvad rättvis regel fördömer och hemsöker man
hos det ena könet samma last, som man hos det andra öfverskyler eller ringa
aktar? Mannen, såsom angriparen, måste vara lika om icke mera syndig än
qvinnan som är den angripna, och en beklaglig ensidighet i den allmänna
sedlighetskänslan är till, så länge man icke uppför sig mot den brottslige mannen på
samma sätt som man gör emot den brottsliga qvinnan, och till dess denna
ensidighet upphör och anständigt sällskap vägrar att upptaga den sedelösa mannen
skall sedeförderfvet fortfara. Man måste emedlertid innerligen beklaga dygdiga
fruntimmer, hvilka i följd af samhällets nuvarande tillstånd nödgas vara i sällskap
ined sådana af det andra könet, som vandra i otukt. Hvarje sann Christen måste
efterlängta den tid, då Guds ord blir skiljedomaren i alla dylika frågor, och en
lefvande gudaktighet renar all denna orenhet.
2 På ett eller annat ställe i Amerika, men högst sällan, nämndes något om
de af lagen tilltalade brottens mängd och beskaffenhet, särdeles der, hvarest man
förundrade sig öfver de af allmänna Tidningarne omtalte stora anslag af det fattiga
Sverige till nya fängelsers uppbyggande; ty då behöfdes någon upplysning huru
med saken rätteligen förhöll sig, och hvarföre dessa fängelser voro af nöden. Vid
dessa uppgifter begagnades endera Justitiæ-Stats-Ministerns berättelse, utgifven år
1839, eller den förtjenstfull afhandlingen »om Straff och Straffanstalter,» och
man teg helst med den sanning, att brottmålen under de trenne åren, ifrån 1835
till 1838, hade i hufvudstaden fördubblats, samt under det sistnämnda året nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
