- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionde årgången, 1930 /
197

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Linderholm, Emanuel, Trolldomsprocesserna i Uppland och Uppsala 1671—1676

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trolldomsprocesserna i uppland och uppsala 2 O I

försiggick i Vässland har sitt särskilda intresse, emedan den
hölls av ingen mindre än den framstående juristen, assessorn och
häradshövdingen Andr. Stiernhöök, som nu efterträtt sin fader i
domsagan och vid detta tillfälle presenterade sin
häradshövdingefullmakt av den 26 juni 1675.

Inför rätten anklagade kaplanen sedermera kyrkoherden
Joh. Netzelius, slutligen avsatt för sitt vilda leverne,
hammarsmeden Jost Kofverts hustru Margreta Pålsdotter vid bruket för
att ha beryktat hans hustru såsom trollkäring och därför borde
böta. »Hr Johan klagade ock, att förbemälte hustru Margreta
förer hans dotter Margreta om sine 12 år till Blåkulla 3 resor
hvar natt. Samma hans dotter sade han ock hafva hört henne
kalla hans hustru trollkäring, det ock dottren henne uti munnen
sade». Hustru Margreta nekade även till detta.

Domare och nämnd synas hava varit på det klara med
beskyllningens grundlöshet och resolverade därför: »Emedan Hr
Johan inge andre vittnen hade, som hafva hört hustru Margreta
berykta eller beskylla hans hustru för trollkäring, utan sin egen
dotter, som ock hennes åklagare var och hon därtill högeligen
nekade, ty kunde rätten henne, hustru Margreta, på sådane skäl
icke till någre böter fälla, förr än hon med flere skäl
öfvertygad varde.»

»Trolldomssaken belangande», heter det vidare, »så kan
där till intet vidare göras än anteckna kärandenas klagomål och
den beskylltes svar, låtandes sedan saken bero till annan
rannsakning, efter som Hans Kongl. Maj:t sådane saker under visse
deputerade commissarier och till vidare öfverläggande remitterat
och uppskjutit hafver.»

Rätten stannade dock icke alldeles vid detta negativa
uttalande, utan sökte samtidigt anvisa en utväg, »gifvandes därhos
rätten den beträngda klagande delen, som ganska många var,
fritt att hos Kongl. Maj:t gifva detta oväsendet här å orten
tillkänna, på det Högtbemälte Kongl. Maj:t, som härom intet
kunde vara underrättad, jämväl för denne orten dess höge Kongl,
försorg med visse deputerade nådigst draga ville, hvilket å
sock-nenes vägnar hos Kongl. Maj:t att föredraga kronones
befallningsman Albrecht Stare på sig tog».

Ännu en rannsakning på den uppländska landsbygden är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1930/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free