Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roparna
1 7 5
bor till tvenne förhör på landskansliet i Örebro, den 22 juli och
9 augusti, vilka slutade med att några av dem bötfälldes. Själva
den stora rättegången med de häktade och de många andra i
saken inblandade hölls på tingsstället vid Edsbergs Sanna
onsdagen den 23 augusti. En folkskara om fyrahundra personer
hade samlats, och militär var utkommenderad.1 På grund av
de vidlyftiga vittnesmålen fortsattes målets behandling vid
tingssammanträden den 22 och 23 september, 19 och 20 oktober, 4
och 13 november samt 8 och 9 december, på vilken sistnämnda
dag dom föll.
Smedbergs förändrade uppträdande i fängelset, vid
kansliförhöret i Örebro och vid förhören inför häradsrätten är ur
psykologisk synpunkt märkligt. Han synes i fängelset helt och
hållet ha förlorat tron på sin gudomliga sändning. Han erkände
sina synder och laster oförbehållsamt. Han förklarade, att han
vid ett tillfälle i Vekhyttan varit rörd av starka drycker. Han
påstod, att han levt i otuktsförhållande med änkan Brita Kajsa
Andersdotter, hemmadottern Stina Kajsa Lundgren och
»roper-skan» Stina Kajsa Lundkvist, vilket dock de två förstnämnda,
inkallade till rätten, indignerat förnekade. Genom den nämnde
»roparegossens» uppgifter på landskansliet ställdes också S:s
förhållande till unga kvinnor över huvud taget fram i en mycket
ofördelaktig dager. Såsom ersättning för sitt predikande i
Kvistbro sade sig Smedberg därstädes ha fått en gryta, en panna av
järn och »28 riksdaler banco», förutom husrum och fri kost.
Han sade sig aldrig mer vilja predika. Hur skall man nu förstå
allt detta? Att utan vidare stämpla Smedberg såsom bedragare
— vilket myndigheter, präster, tidningar m. fl. genast gjorde
och många ännu göra, då denna sak behandlas2 — är att göra
sig skyldig till ett psykologiskt missförstånd. Att S. var bunden
i synder och laster är obestridligt. Men det var egen djup
samvetsoro, som drev honom att predika bättring. Han såg
helvetet framför sig själv, och därför kunde han predika med
vittnets åskådlighet. I fängelset blev hans samvetsnöd så stor,
att han t. o. m. ansåg sitt predikande såsom synd och
framställde sig själv i alla avseenden sämre än han var, ja föregav
1 Nerikes Allehanda n:r 24, 1843, Örebro 1843.
2 Herlenius, a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
