- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiofjärde årgången, 1934 /
291

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser - 11. Avslutning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN

2 59

i dag i Jokkmokk äger rum vid samma tid. Närvarande voro
och förhftrda blevo 26 lappar från Jokkmokks lappby och 81
(med söner och mågar) från Sokkjokks. Många stora högtider
hade försummats, men de »ursäckter», som anfördes voro också
i många fall talande. Jag uppräknar en del utan kommentarer:
»warit i fjällen», »lång väg», »10 dagsresor», »4 dagsresor»,
»menföre», »intet kommit över stor ström efter ingen båt fanns»,
»menföre i älvarne», »efter ingen annan reste», »i Caitom,
varifrån ingen kommer», »vargar kommit ihop med hans renar»,
»för odjur skull», »för myggor skull» (d. v. s. i renhjorden),
»för fiske skull», »för födan skull», »för boflyttande skull», »för
folklösa skull», »för sjukdom», »menföra föräldrar», »hustrun i
väntande dagar», »för små barn skull», »för ålderdoms skull»,
»för fattigdom», »för klädeslösa». Några saknade ursäkter, som
gällde den tiden. Några hade varit i kyrkor nere på
landsbygden såsom i Overkalix, Råneå och Luleå gamla stad.

Om något straff för de förhörda är icke tal i
uppteckningen, men några, som sade sig ha varit i andra kyrkor än
sin egen sockens, ålades att till nästa år skaffa bevis därom.

11. Avslutning.

Bureus skriver i Sumlen: »När väl skal gå til i
församlingen, tå skal fougden hiälpa kyrkeherden straffa them, som
hårdnakkadhe äro ath icke lydha förmaningar. Tuäggiahanda
folk äro: itt lydher förmaningar, andra måste bliva nupit i öron.»

Av vad jag lärt känna om särskilt Luleå sockenbors
förhållande till kyrkan under ovan behandlade tid har jag fått det
intrycket, att de i det stora hela voro av det slaget, som »lyder
förmaningar», trots de påståenden om motsatsen, som vi ett
par gånger stött på i häradsrättens protokoll. De uttryck om
deras särskilda »nachlässighet», som rätten använde, torde kunna
återfinnas i protokoll från tingssammanträden i de flesta andra
församlingar och böra nog ej tagas allt för allvarligt. Man
besinne socknens vidd och de därav följande stora avstånden, de
svåra framkomstmöjligheterna och den väsentliga förlust av
arbetstid, som de långvariga helgbesöken åsamkade sockenborna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1934/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free