Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER 7 3
och endast följa Kristi lag, som är lättare, tillräckligare och
nyttigare. Om den påvliga lagen är emot Guds lag eller mot
världsliga furstars rättfärdiga lagar, bör den avskaffas av kyrkan
i övrigt. Om civillagen går emot Guds lag, bör man handla
likadant med den. Och om den världsliga lagen, den kanoniska
rätten eller någon rit hindrar någon från teologien, bör den av
»båda svärden» undanskaffas (»ipsum est ab utroque brachio
suspendendum»)1.
Sedan Wyclif närmare ingått på frågan om den romerska
rätten, den engelska civillagen och den kanoniska rätten, övergår
han till att i ett nytt kapitel upptaga några särskilda punkter, mot
vilka invändningar kunna väntas. Här upprepar han mest, vad
han redan sagt. Han söker ytterligare bevisa konungens makt
i världsliga ting över präster och påve, ty konungen, »tanquam
clei vicarius», har sin makt av Gud. Konungen har en mycket
stor uppgift i rättens omvårdnad: »Pius est facere misericordiam
et Iusticiam quam ministerium sacramentale pontificis».2 Detta
lät som en undervärdering av sakramentsförvaltningen. leke i
denna låg prästerskapets högre ställning utan i barmhärtighetens
gärningar. Han behandlar vidare påvens och tiggarordnarnas
ställning till konungen, och inskärper åter, att den senare måste
hålla på sitt dominium, genom vilket präster, munkar och
tiggarmunkar ha sina privilegier. Tiggarmunkarnas försök att
vindicera påvens herravälde över all den egendom de fått är ett
inkräktande på de världsliga herrarnas rättigheter.- Här skönjer
man den begynnande brytningen med tiggarmunkarna. De
engelska konungarnas förfäder hade på ett dåraktigt sätt donerat
till kyrkan, och nu borde detta ändras av deras ättlingar,
fortsätter Wyclif.3 De världsliga herrarna hade genom sina
donationer fördärvat prästerskapet, vars högre väg var
egendomslöshet såsom fordom. Därför böra furstar, som mot Guds vilja
på så sätt fördärvat kyrkan, också hjälpa henne genom att
avskaffa dessa missförhållanden. Wyclif slutar kapitlet med ett
’ Ibdm, s. 191.
2 Ibdm, s. 198.
3 »Progenitores, inquam, regum Anglie irreligiöse et stulte dotarunt
ecclesiam. Ideo illorum est defectus patrum corrigere.» Ibdm, s. 213.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
