Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Tf 2
HOLGER WICHMAN
tydligen en eftergift i kyrkans intresse av Engelbrekt, som
tidigare med hälften nedsatt stadsborgarnas dagsverksskyldighet
till Birgittaklostret.1 Samtidigt utfärdade Engelbrekt även ett
skyddsbrev för Vreta kloster.2
Emellertid hade Hans Kröpelins och ordensriddarens
underhandlingar med kung Erik resulterat i att ett förlikningsmöte
förlades till Halmstad, där i maj 1435 rådsherrar från Danmark
och Sverige ingingo ett preliminärt förlikningsfördrag. A det
svenska rådets vägnar underhandlade ärkebiskopen, biskoparna
Knut och Sigge, lagmännen Nils Eringislasson och Knut Jonsson
samt väpnaren Magnus Gren, samtliga utom de båda
västgötahövdingarna, biskop Sigge och Knut Jonsson, förut närvarande
i Vadstena, där de troligen utsetts. De övriga stormän, som
beseglade fördraget, voro riddaren Bo Stensson, väpnarna Hans
Kröpelin, Henrik Snakenborg, Karl Knutsson, Knut Karlsson,
Otto Ulfsson och Arvid Svan. Recessen blev mycket försiktigt
formulerad med allmänna uttalanden, att konungen efter en
skiljedom i Stockholm den 29 juli åter skulle erkännas som
konung, alla slott, län och köpstäder skulle överlämnas till
honom, och han skulle å sin sida låta svenskarna njuta deras
lag och privilegier.3 Men några garantier för dessa löftens
hållande fick man ej, och här ha de svenska underhandlarna
säkerligen överskridit sin instruktion. I brevet från Vadstena
till högmästaren står uttryckligen, att kungen borde insätta
infödda män till fogdar på borgarna efter svenska rådets råd.
Detta otillräckliga tillvaratagande av svenskarnas intressen bör
kanske främst skyllas på Hans Kröpelin och den tyske
ordens-komturen, som ju voro tillskyndare av förlikningen.4
Frälsemännens roll är dunkel, då inte heller de kunde ha någon fördel
av recessen i denna form. Har Karl Knutsson, som av konungen
i oktober 1435 utsågs till marsk, redan i Halmstad spelat en
roll i kungavänlig anda?5 Denne arbetade sig med alla medel
1 Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer, utg. av
N. Herlitz, I, Sthlm 1927, n. 76. Se Höjer, a. a., s. 309 f.
2 RA or. perg. 3’l3 1435 (fotografisk reproduktion hos Tunberg, Sveriges
riksdag I: 1).
3 ST III, n. 469.
4 Kumlien, a. a., s. 35, not 35.
s Kumlien, a. a., s. 37 och 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
