Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - II. Kyrka och stat under Sten Stures andra riksföreståndareskap 1501—1503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
GÖSTA KELLERMAN
som löfte att ingen annan skulle erhålla biskopsstolen i Linköping.1
Skrivelsen har dock aldrig blivit beseglad. Med ali sannolikhet har
detta berott på kyrkomännens obenägenhet att riskera konflikt med
påvestolen och därmed följande bannlysning.
Hemming Gadh måste också finna sig i att hans eget domkapitel
tog avstånd från hans politiserande. Sålunda nödgades han förse
det med ett skriftligt bevis (dat. den 4 december), att det icke hade
något ansvar för herr electus’ deltagande i resningen.2
Det var emellertid förvisso icke blott från kyrkans håll som
resningen hade motstånd att övervinna. I Stockholm synas stadens
borgmästare, Anders Svensson och Bengt Smålänning, ha visat sig
motspänstiga.3 Och på flera håll voro även bönderna ovilliga att
gå med.4 Dock torde ärkebiskopen ha betraktats som den farligaste
motståndaren inom landet. Nu liksom år 1497 hade han dragit sig
tillbaka under skyddet av Almarestäks befästningar. För att bryta
hans motstånd vände sig herrarna i Stockholm, bland dem de två
electi Hemming och Matts, till Uppsala domkapitel med maning att
av ärkebiskopen begära Stäkets överlämnande.5 Ävenså erhöll
Jakob Ulvsson själv en varning, att om han icke ville gå med de
övriga, så skulle alla hans inkomster spärras och i stället användas
till bestridande av försvaret mot danskarna." Det är ej omöjligt,
att det varit under liknande hot som de övriga biskoparna tidigare
förmåtts att lämna sin neutralitet.
1 Odat. perg. brev i RA. Se Carlsson, Hemming Gadh, s. 83.
2 Hadorph, s. 382 f.
3 BSH IV, s. 294 f., 302. Gadh skriver sålunda om B. S.: »Her Bencth
Smaalæninge haffuer hafft nogin farlig ord i thenne forlidne daga, oc tro vij
han faar bethala flæskit i swa mote han worder affsatter for hanss allerdom
skuldh och onde wilgie, som men[i]ghethen honum till sæger &c.» — Det var
mot Bengt Smålänning som Sten Sture år 1497 hade knutit näven, emedan
han ej velat gå honom till handa mot ärkebiskopen.
4 BSH IV, s. 292 f.
5 Hemming Gadh till herr Svante, Sthlm 1501 ®/iz (BSH IV, s. 295).
0 »Item haffue vij seden scriffwit Vpsale Capitill at eske Stæcked aff
Erche-biscopen oc giorth thöm erlig forwaring oc tesliges Erchebiscopen, at om han
sig till oss eij giffua will och bliffua vid siith fædernes riige, tha vele vij strax
offor[töff]ued vij swar fangit haffua strax een tilskicka aff Rådet, ther anama
och opbæra skole ali Vpsale domkirkyos rænta, æhvad thet helst ær, thet
Erchie[bisco]pen tillhörer, och ther medh holla folch oss oc Riget till gagn och
bestand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
