Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 3. Ny förhandlingsperiod (till sommaren 1505)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
för att där anhängiggöra sitt klagomål mot Lasse Nilsson. Under
ett besök i Lübeck hade denne blivit lagligen stämd i Hemming
Gadhs närvaro (tidpunkten bör alltså ha varit sommaren 1500).
Då han ej heller denna gång ingått i svaromål, hade han blivit
bannlyst på grund av sin tredska. Efter en ny stämning genom Brask
personligen hade Lasse Nilsson vädjat till herr Svante om hjälp och
denne hade sänt två herrar till Linköping för att åvägabringa
förlikning. Lasse Nilsson hade emellertid ej velat gå med på den
föreslagna förlikningen, vilken innebar, att han skulle ha givit Brask
ett stycke lejdskt kläde i vänskapsgåva. Brask hade då på nj’tt
nödgats att fara till Rom och hade efter ett års väntan äntligen fått
sin sak avgjord, i det att Lasse Nilsson dömdes att betala 565
dukater »for hans homood kost oc täring oc skadegäll». — När nu
Brask framlade saken för rådet efter sin ankomst till Stockholm
hösten 15041, visade det sig, att den politiska situationen blivit en
annan efter regimskiftet. Lasse Nilsson nödgades nu förödmjuka
sig ända därhän, att han föll på knä inför rådet och bad, att de för
Guds skull ville hjälpa honom till det bästa. Man rådde honom att
ingå förlikning och en sådan ingicks också den x oktober. I det av
Ture Jönsson m. fi. utfärdade förlikningsbrevet2 förklarades, att
Hans Brask inför rådet tillfullo bevisat sig vara oskyldig till den mot
honom riktade beskyllningen. Skadeståndssumman sattes till 800
mark och ett stycke lejdskt kläde. Efter åtskilliga år hade Brask
nu sålunda äntligen lyckats få rätt.
Möjligen ha under samma rådsmöte även tvistighetema mellan
ärkebiskop Jakob och Nils Clausson till Vik kommit före. Den
senare hade redan sommaren 1503 i -brev till Svante Nilsson klagat
över att ärkebiskopen kränkt hans patronatsrätt.3 Det låg enligt
hans relation till så, att klerken vid den kyrka, som låg invid hans
gård och till vilken hans föräldrar sedan gammalt hade
patronatsrätt (med ali sannolikhet Västeråkers kyrka), av ärkebiskopen gjorts
till syssloman i Uppsala samt senare till fogde på Stäket men ändå
fått behålla kyrkan som prebende (»för sin affwels gard»). Då Nils
1 Uppgiften att rådet skulle ha varit församlat redan »helge kors dag»
(d. 14/n) torde bero på minnesfel.
2 HSH XVI, s. 83 ff.
3 BSH IV, s. 343 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
