Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Bj. Beckman, Dödsdag och anniversariedag i Norden med särskild hänsyn till Uppsalakalendariet 1344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSDAG OCH AN NI VERS ARIED AG I NORDEN
135
Vi synes här stå vid anniversarieinstitutionens begynnelse.
Klostret är fattigt, och man tycks icke ens ha haft för sed att fira
årsmässa över avlidna bröder, endast över biskop Gisle, vilken
betraktades som klostrets grundläggare. Någon möjlighet att
ihågkomma biskopen och kanikerna i Linköping var och en på
vederbörlig dag, förelåg naturligtvis ej heller; man fick nöja sig med att
fira ett anniversarium för alla dem, till vilka klostret stod i
tacksamhetsskuld, och därvid speciellt ihågkomma biskoparna Gisle
och Henrik jämte deras efterträdare. För kanikerna skulle
dödsmässa hållas liksom över klosterbröderna.
Att denna Nydalaklostrets utfästelse framkommit efter
påtryckningar från biskopens sida, förefaller sannolikt både därför att
urkunden är uppsatt i Linköping och därför att den är skriven på ett
latin, som snarare härrör från det biskopliga kansliet än från det
avlägsna klostrets skrivare. Ett tjugotal år senare, den 28 juni 1294,
följer så en verklig förordning om mässor efter de döda, »videlicet
die sepulture, die VIILo, die XXX:o et anniversario». Det är
ungefär vid samma tid, då regler för anniversariebokens förande
utfärdades i Lund.1
Anniversarieinstitutionen kan i övrigt bäst studeras i Alvastra,
där den först omtalas c:a 1275 i Kristina Fastesdotters testamente.2
I detta stiftas 20 mässor, varjämte 40 fattiga skall bespisas andra
dagen efter trefaldighetssöndag. Vidare heter det: »Ceterum rogo
humiliter et attente, ut pro curia, quam eiusdem claustri conventui
in testamento assignavi meus anniversarius cum vigiliis et missis in
1 DS II: 171. Jfr ovan s. 6!
3 Kristina Fastesdotters testamente är odaterat, men måste vara utfärdat
mellan 1262 och 1281, emedan under dessa år andra abboter nämnes än den
Johannes, med vilken fru Kristina träffar uppgörelse. Såväl Johannes som
sysslomannen Olof, vilken fru Kristina även omtalar, nämnes i Sigge
Guttorms-sons testamente av 1276, vars stil så nära överensstämmer med den i fru
Kristinas, att man måste fråga, om det ej är samma hand. Därtill kommer, att även
sakliga skäl talar för att dessa testamenten är nära samtida, ty fru Kristina
och herr Sigge tillhörde två mot varandra fientliga stormansgrupper, som
väl även tävlade om inflytande i Alvastra. Slutligen må nämnas, att flera av
de kloster, till vilka fru Kristina donerar, får sina första säkert daterade gåvor
mellan 1275 och 1280 och att testamentet saknar klausul om »pæna
ecclesia-stica», vilket blir regel först omkring 1275. DS I: 505 f., 707; Bååth, Bidrag
till den kanoniska rättens historia i Sverige, s. 142, Westman, Det svenska rådets
historia, s. 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
