Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Holger Nilsson (†) och Nils Söderlind, Fredric Thingvall och Norrlandsläseriets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIC THING VALL OCH NORRLANDSLÄSERIETS UPPKOMST 2 1 5
efter bättre tider. När skall den önskade dagen komma, att en allt
för tidig förföljelse, vid folkets allmännare uppväckelse ur
syndasömnen blifver hindrad?
Omsider har jag ock staplat med min fot, och tänkt: hvi skall
allt sådant drabba uppå mig? jag må gå öfver till verlden, så älskar
hon ju det hennes är. När många vedervärdigheter stöta tillsamman,
råkar man i en viktig crisi, då det, om jag så må tala, hänger
liksom på ett strå, hvem som skall blifva Herre öfver hjertat, Gud
eller verlden. Min korsfäste Herres Egendom vill jag gärna blifva
och förblifva intill min död. På Hans barmhärtighet kommer det
endast an, hvad godt af mig varder. Jag har lärdt att intet lofva,
i förtröstan på mig sjelf.
Till allt kätteri och ali villfarelse har jag alltid varit och är en
aflagd fiende, men är ej mindre vidrig emot allt kättermakeri. Mitt
samvete tillåter mig ingalunda att beskylla någon, så kallad Sect,
i anledning af dess ovänners berättelse, att värkeligen hysa de och
de falska satser i Religionen, NB då jag sjelf af deras egen
bekännelse och af deras egna skrifter, efter nogaste utforskande, ej
värkeligen blifvit öfvertygad därom, att de hysa sådana irriga meningar,
som man dem vill påbörda. Då det gifves andre Lutherske Lärare,
de där tro någon viss vara på någon synnerligen villefarande väg
stadd, gifves det dock ingen ReligionsStadga, som pålägger mig, att
emot min öfvertygelse tro detsamma om honom, som andre tro.
Den jag icke känner dömer jag icke, och än mindre dömer jag
dem snör[r]ätt emot deras egen bekännelse.
Det ligger mig hårdt uppå, att hafva rent Ljus i alla vår
antagna Evangeliska Läras delar, och att för mine Åhörare rätt dela
sanningens Ord, och förkunna allt Guds Råd. Men att bekymra
mig om, hvad Secterna hafva för sig på sina orter, och att vid alla
tillfällen fäkta emot dem, det låter jag ingen påtvinga mig; ty jag
har det hälsosammare är att sysselsätta mig med. Den sal. D:r
Pontoppidan säger: Guds Församling har i alla tider varit oroad af
kättare, men hon har ock ej mindre varit oroad af kättermakare.
Den senare är ingalunda bättre än den förre. Därföre har ock
Keijsar Joseph II, den Christelige, på det strängaste förbudet allt
kättermakeri i det Romerska Riket.
Att Bättringen då bör kallas Evangelisk, när den är värkad af
Evangelio, latiori sensu sumto, så väl som af lagen, det bekänner
jag fritt, och tror, att en sådan Evangelisk bättring fants hos den i
Templets förhus stående Publicanen, om hvilken sal. D:r Bengel
skrifver: In poenitentia vel timor praevalet, väl (sic) pudor. Pudor
magis ingenuus est, quam timor. Luc. 15:18, 21, Ez. 16:52.
melius, cor ligue factum, quam mere contritum terrore et metu
poena. Arena, contrito saxo, duritiem retinent: ex lapideo carneum
cor, placit Deo, ut opus ipsius, et gloriam ei dat magis. En sådan
bättring värkas ej blott genom Mosis Lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
