Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 1611—1636 (Docent Gösta Kellerman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
skapedh sigh hafwa oplänt emott denn ordning», vilket är ojämförligt
mycket skarpare. »K. M:t ville emellertid», heter det något längre fram
i förf:s referat, »förordna några politiska män att närvara i konsistoriet,
dock utan att äga rösträtt.» Den synnerligen viktiga fortsättningen
har dock förf. utelämnat: »Men de skulle ha rätt att per admonitionem
eller genom intercederande avställa det som var betänkligt»! Slutligen
har den belysande motiveringen till att biskoparna kunde undvaras
helt utelämnats: »så skall och detta Consistorium revidera provincial
Consistoriernas domar och acter så och uptaga dhee klagemål och
ärenden, som uthur stichten H. K. M:tt förekomma och tillenda; hwarföre
och beqwämbligest syness, att dhee i så motto befrijadhe wardha». Med
vad skäl har detta kunnat utelämnas?
»Consistorium generale» hade enligt förf. till sin förnämsta uppgift
att vara en kyrklig överdomstol och kontrollmyndighet. Planen härpå
stod i nära sammanhang med den organisation av statsväsendet, som
var utmärkande för Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid. Efter
brytningen med Rom var det självfallet, att kungamakten övertog
Roms roll i kyrkostyrelsen, i synnerhet som konungen (resp.
riksföreståndaren och jämväl riksrådet) sedan gammalt ansetts ha
befogenheter även i fråga om kyrkliga ärenden. Jag skulle här vilja fästa
uppmärksamheten på att det medeltida riksrådet i viss mån varit en föregångare till
»consistorium generale». Inom det dryftades och beslutades
angelägenheter sådana som universitetets upprättande, församlingsdelningar o. a.
En anklagad biskop kunde få försvara sig inför rådet, liksom dess
övriga medlemmar (här fanns alltså redan ett slags hovrättsprivilegium).
Och detta riksråd var till sin sammansättning ett »collegium mixtum»,
där biskopar och ibland även andra domkapitelsledamöter rådplägade
med de världsliga stormännen. Traditionen från det medeltida riksrådet
med dess samråd mellan biskopar och lekmän kan sålunda medvetet
eller omedvetet ha spelat in vid planerna på »consistorium generale».
Axel Oxenstierna representerade ju rådsaristokratien med dess
medeltida anor. Här må blott pekas på Örebromötet 1608, som enligt
Ahn-lunds riksdagshistoria (s. 87) i huvudsak hade karaktären av rent
rådsmöte, ehuru även några biskopar och präster närvoro för dryftande av
kyrkliga ärenden såsom revisionen av KO och HB. Just revisionen av
KO var sedermera ett uttryckligen angivet syfte med bildandet av
»Consistorium generale».
Ett tidigare organisationsskede hade inträffat under Gustaf Vasas
tid omkr. år 1540 under ledning av Konrad von Pyhy och Georg
Norman. Liksom under Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid bör
den då företagna omorganisationen av kyrkostyrelsen ses i ett större
sammanhang. Det gällde icke endast kyrkostyrelsen: samtidigt
bildades även en ny ständig rådskammare, ett regementsråd, och
finansförvaltningen fick ett kollegialt ämbetsverk i kammarrådet. Förf. bortser
emellertid alldeles från detta viktiga sammanhang, i det han (s. 64 f.)
förklarar kyrkoväsendets omorganisation på följande vis: »Omsväng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
