Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 5. Jakob Ulvssons ämbetsavsägelse och sista ämbetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
mötet i Tälje den 31 aug. 1514 kommit till honom och å ärkebiskopens
vägnar begärt ett samtal.1 Sten Sture hade då uppsökt ärkebiskopen
i hans tält. Ärkebiskopen tillkännager nu, att han på grund av sin
ålder ville avsäga sig sitt ämbete, och tillfrågade herr Sten, vem han
ansåg vara lämpligast till hans efterträdare. Riksföreståndaren
svarade utan att tänka sig för (»obetencth»), att han ej visste någon
lämpligare än ärkebiskop Jakob, så länge Gud förunnade honom att
leva.
Att Jakob Ulvsson trätt tillbaka på grund av sin höga ålder och
därför att han icke längre ansåg sig kunna uppehålla sitt ämbete med
dess kyrkliga och politiska uppgifter, kan anses säkert. Kanske ha
just Finlandsresans strapatser härvid varit utslagsgivande. För de
rent kyrkliga uppgifterna hade nu visserligen den utvägen funnits
att anlita en hjälpbiskop, men politiskt skulle en sådan ha haft
föga myndighet. Och det politiska läget har uppenbarligen synts
Jakob Ulvsson kräva en yngre kraft som den svenska kyrkans ledare.
Det kunde förutses, att en särskilt kritisk tid skulle börja sommaren
1515 med det nya fredsmötet. Till dess borde kyrkan ha fått en annan,
mer kraftfull ledare. Ett återupptagande av kriget skulle medföra
påfrestningar för kyrkan. Även har säkerligen det konstitutionella
motivet spelat in. Det gällde att hävda riksrådets
medbestämmanderätt i rikets styrelse.
Jakob Ulvsson har icke ännu föreslagit någon i sitt ställe.
Johannes Magnus’ uppgift, att ärkebiskopen redan när det var fråga om
biskopsstolen i Linköping skulle ha uttryckt en önskan att få Gustaf
Trolle till sin efterträdare2, är icke mycket att bygga på. Det är
måhända blott en lös förmodan »ex eventu».3 Men när Jakob Ulvsson
nu kommit så långt, att han lagt fram sitt beslut för herr Sten, är det
givetvis i alla fall sannolikt, att han själv övervägt frågan om
eventuell efterträdare, fastän han först givit riksföreståndaren tillfälle
att yttra sin mening.
Att Jakob Ulvsson kom att stanna inför Gustaf Trolle som sin
1 HSH XXIV, s. 45 ff. Jfr K. Ahlenius, Sten Sture d. y. och Gustaf Trolle
1514—1517, HT 1897.
2 Se s. 72, not 2.
3 Har nämnda skäl framförts till domkapitlet i Linköping, så borde också
herr Sten år 1514 ha hunnit bli underkunnig härom. Men han påstår ju, att
kandidaturen kom som en överraskning för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
