Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - II. Åren 1712—1731. Av N. J. Söderberg - 4. Om byggnadsstommen - 5. Altaret och S:t Eriks skrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
sig varit verksamma och uppgjort förslag i samma syfte. Lösningen
är ännu icke funnen. Vid den ungefär samtidigt pågående
restaureringen av Strängnäs domkyrka blevo motsvarande intervaller mellan
högkorets pelare därstädes fyllda med enkla brädväggar. Denna
metod kunde icke här ifrågakomma på grund bl. a. av hänsyn till
storleken och karaktären av det rum, som sträcker sig från de
ifrågavarande korpelarna till kyrkans norra yttermur. Men kommer tid,
så kommer förvisso också råd.
Om alltså myndigheternas omvårdnad icke tagits synnerligen
mycket i anspråk för kyrkans byggnadskropp, så vittna flera, till
utrustning och inredning hörande förnämliga verk i domkyrkan om
det intresse samt den smak och skicklighet som gjorde sig gällande
i denna tid: Polhemsuret, altaret och orgeln. Predikstolen hade,
som förut omtalats, tillkommit år 1710.
5. Altaret och S:t Eriks skrin.
Kyrkorådet i Uppsala har verksamt bidragit till upprättandet av
det Prechtska altaret i domkyrkan, vilket efter att under halvtannat
århundrade hava utgjort en prydnad för kyrkan, raskt
undanskaffades vid den Zettervallska restaureringen och numera är att finna i
Gustaf Vasa församhngs kyrka i Stockholm.
Domkapitlet hade stora och enhälliga betänkligheter mot saken.
Enligt protokollet den 20 febr. 1725 berättar härom doct. Djurberg,
»at uti sista Kyrkorådet blifvit slutit, at en altartafla skal förfärdigas,
som kommer at kosta 24000 d. k:mt, utlåtande sig därjämte, at han låtit
domkyrkorådet förstå, at icke så borde hastas härmed. Högv:ste Herr
Ärkiebiskopen yttrade sig, at Rector Magnificus bordt först conferera
härom med Consist:o Academxo och borgmästaren med
Stadsmagistraten, at denna altaretaflan vore för kostsam och at han aldrig consenterar
dertil, utan hölt före vara rådligast, at sysslomannen mag. Hernodius
i. giör anstalt om visarevärkets förfärdigande 2. ser på tornet, hvarest
klåckorna sittia, emedan det berättas, at den byggnaden skal runka
och swickta wid ringningarna. 3. upwisar sina räkningar. 4. wisar hwarest
medlen äro och huru mycket, at man sedan må giöra anstalt om
altar-taflans förfärdigande. De andre Consistoriales voro intet häremot,
utan påminte, at man borde hafwa et extractum protocolli af det som
blifwit slutit uti domkyrkiorådet.»
Vid nästföljande sammanträde den 10/3 1725 »taltes åter om den
kostsamma altaretaflan, som domk.rådet bestält af Bildhuggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
