Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur uppsala domkyrkas historia
Ii7
ran för låga tornbyggnader, ja, detta väckte till den grad anklang,
att han 1751 i rådet föreslogs att göra desseiner till dylikas
»inrättande hädanefter». Det var på en tid, som ännu ej kände till
åskledare. Uppslaget att utföra en serie typritningar, gällande för hela
riket, genomfördes likväl icke. Utvecklingen kom i varje fall att gå
i denna riktning.
Ännu i dag utgöra byggnadsgrupperna kring domkyrkan en orörd
Hårlemansk stadsbild, enastående i Sverige. Den fick sin avslutning
och fullkomning i den tunga, horisontalt betonade dömen, som
därigenom lyftes upp liksom av en med densamma harmonierande sockel,
särskilt om man betraktade denna gamla stadsmiljö från S:t Eriks
torg. Här ingrep, som vi alla veta, den Zettervallska restaureringen,
vilken visserligen ej träffade själva byggnadskransen, men dess
centrum och krona och det på ett klumpigt förstörande sätt. Det
vore säkert ett berättigat önskemål att vid domkyrkans ifrågasatta
förändring åtminstone i någon mån söka återställa detta förlorade
harmoniska helhetsintryck.
Uppsalas domkyrkohuvar, liksom den idé, som låg till grund
för desamma, verkade som förebild på talrika håll i landet under
1700-talets andra hälft och även senare. De höga spetsiga tornen,
som förut dominerat nästan överallt, där kyrktorn förekommo,
blevo omoderna. Antingen nöjde man sig med en enkel huv, som
kunde visa karnisprofil eller lade man därtill också en lanternin.
Eller kunde denna ställas på en mer eller mindre profilerad
plattform eller ett lågt valmtak. I vissa fall kan man träffa en rätt hög
kupolhuv, på en tambur med urtavlor, samt med lanterninen som
krön, en tornavslutning, som erinrar om Hårlemans huvar å
Jakobs kyrka, Strängnäs domkyrka eller hans förslag till Klara kyrka
i Stockholm o. s. v. Tornkrön av det ena eller andra slaget med
plattare underlag eller högre, fyrsidig kupolhuv, men i båda
fallen med lanterninkrön, tyckes så ingått i den allmänna
föreställningen om en landsortskyrka, att den populära bilden av ett vanligt
svenskt landskap med sina röda stugor, sin vitrappade kyrka, allt
i en miljö av furor eller lövskog, ängar, hagar och en speglande
insjö nu knappast kan tänkas utan ett lanterninprytt kyrktorn.
En domkyrka verkar i regel i det ena eller andra hänseendet
förebildande inom sitt stift. Uppsalas och Västerås domkyrkotorns
vit-putsade blinderingsornering avspeglar sig t. ex. å flera landskyrkors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
