Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - IV. Kult och ekstas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller överlagt. Chlysterna märka tydligt, om någon ej handlade i
Anden eller om någon härmade deras fullkomligt ofrivilliga dansande.
»Ptro», säga de till en sådan, »du löper utan tömmar.»[1] Den skildring
ögonvittnet Dingelstedt ger, utgör ett ännu tydligare bevis för att
dansen ofta ej är ett medel att framkalla ekstas. Han skriver: »Sedan
de om kvällen samlats till bönemöte, börjar b’egunerna[2] efter en icke
alltför långvarig läsning av några kapitel ur Bibeln, och sedan de
sjungit några av sina egna andliga sånger, sin bön. Den började
med det vanliga uppsträckandet av händerna mot himmelen, därefter
gjordes böjningar av kroppen åt alla sidor, därefter kom en darrning
i hela kroppen och ett lätt stampande med fötterna. Stampandet
övergick först i lätta språng, därefter blevo sprången tätare och
större och det hela slutade som en fullkomlig dans.»[3]
Med stöd av dessa vittnesbörd kunna vi alltså dela upp dansen i
två arter; 1) den vars mening det är att försätta dansaren i ett
tillstånd av hänryckning. Kroppen skall genom dansen utmattas så,
att själen må bli mottaglig och öppen för den gudomliga nåden;
2) den, som i sig själv är en följd av människans redan förut
ekstatiska tillstånd. I det senare fallet, som jag tycker mig ha funnit vara
det vanligaste, sker dansen fullkomligt automatiskt och kan, utan att
den dansande synes tröttna, fortgå i timmar. Den försiggår oftast i
ett rasande tempo. Även gamla gubbar och gummor, som eljest
endast med svårighet röra sig, kunna då dansa både fort och länge.[4]
De medel, som användas för att försätta sig i ekstas äro av stort
intresse. I allmänhet tycks en långvarig fasta ha föregått det
tillfället, då människan fick sin första ekstatiska upplevelse. Vi måste
då först inskjuta, att dansen ingalunda är det enda ekstatiska
fenomen, som förekommer bland de ryska sekteristerna. En kvinna
Matrena Tolstop’atova säger: »Till en början förhöll jag mig kall
till vad som förehades, och allt deras skrikande inverkade ej på mig,
så jag dansade och skrek ej. Men den sista gången, som var i
’videveckan’[5] i fastan 1878, sitter jag där. Då föll det över mig i alla
lemmar och jag började dansa, men jag minnes ej, vad jag gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
