Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FROMHETSLIVET I LINKÖPINGS STIFT 161
»Om rättfärdiggörelsen» hade påträffats hos en gymnasist, som fått
den till låns av en student, som sedan rest till Uppsala. Flera exemplar
av traktaterna hade uppspårats i Vreta Klosters församling.
Därmed övergå vi till frågan: har radikalpietismen intill 1750
icke uppträtt på andra orter än i Vadstena, Norrköping, Grebo
och Linköping? Vittnesbörden äro få. Vad Vreta Kloster angår,
har kyrkoherden där, prosten Tiburtius Tiburtius i sin självbiografi1,
skildrat det religiösa tillståndet i socknen, då han i maj 1745
tillträdde pastoratet. Han fann, skriver han, »en af villoandar
söndersplittrad församling». Detta bekymrade honom desto mera, som
biskopen och domkapitlet hade sig bekant, »at nådårspredikanten
Laurén hållit nattconventicler, och ther bräkt en hop enfaldigt
folk i rörelse, at han nu var uti Biskopshuset och drog Closterboerne
til sig, at han dessutom for helgedagarna til Kaga, och ther i
brygghuset predikade för the så kallade omvända klosterboer: men låddes
aldeles intet veta theraf». Men icke nog med detta: »åtskilliga ifrån
Finland för religionen skull landsförviste kommo til theras
anförvanter på Kungsbro förandes med sig en dansk student af theras
sect, som äfven var Consistorium bekant, utan at låta märka sig det
ringeste». Övergiven av den kyrkliga ledningen hade Tiburtius
tagit sin tillflykt till Gud, »lät mig ingen ting märka, utan sökte
folkets och i synnerhet the vacklandes förtroende och kiärlek, som
lyckades». Även Kungsbrosekteriet fick en god upplösning.
Tiburtius hade anmodat den fromme överste Sinclair i hemlighet att be
sina villfarande anförvanter resa sin väg. Det hade denne gjort,
och så hade »thet bistra molnet» försvunnit.
Tämligen märkliga inblickar ger således denna källa, såväl i
fromhetsrörelsernas spridning som i stiftsledningens sätt att
uppträda. Utan att göra anspråk att gå till botten med problemen kan
man dock göra vissa konstateranden. Med de för religionens skull
landsförvista, som besökte sina släktingar på Kungsbro, d. v. s.
överste Karl Anders Sinclair, åsyftas utan minsta tvivel husets
dotter och måg, kaptenen Johan Conrad Cedersparre2, anhängare av
Erikssönernas riktning, som utgått från Finland och vid den tiden
1 I original i K. Vetenskapsakademiens arkiv. Kontraktsprosten Sixten
Dahlquist i Vreta Kloster har benäget fäst min uppmärksamhet på detta
dokument.
2 Elgenstierna, Svenska adelns ättartavlor, VII, s. 275, I, s. 800.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
