Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c. g. hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868 ig i
derför. Han förfäktade då mot Bring och hans vänner den grundsatsen,
att ingen borde hafva mera än ett prebende. Denna sats, som nu var
Hamiltons1 och Brings ståndpunkt, ansågs då förgriplig. Jag tycker,
att han ej bort låta så förmå sig att tiga; men han måtte hafva tänkt
annorlunda. I allmänhet håller han sig hittills mera på afstånd vid
de offentliga sammanträdena. Deremot tager han en mycket verksam
del i förhandlingarne hos presterna. —
I söndags hörde vi Beskow2 i Blasieholmskyrkan. På eftermiddagen
foro vi till Johannelund, besökte der en stund Harnisch3 och bevistade
så aftongudstjensten. Rudin talade välformadt och skickligt.
Innehållet var i många stycken mycket bra; i andra vill jag väl ej säga att
det var oriktigt, ty det kunde kanske förstås på flere sätt, men nog
hade önskvärdt varit, att han förebyggt missförstånd. Svårligen kan
han fritagas från att »begagna nya och ovanliga ordasätt, de der Guds
församling förarga och bekymra». Hans mening kan nog det oaktadt
vara riktig. Spänningen med Stiftelsen fortfar och kan knappast annat.
Tal sådana, som det jag hörde, måste stöta alla dem för hvilka Rosenii
lärosätt var idealet. Det är icke så lätt att kunna låta formerna vara
olika utan att inbilla sig, att innehållet äfven är olika; och dessutom
misstänker jag storligen, att äfven sjelfva läran afviker från den
gamla Lutherska. Bring (pastorn)4 lärer yttrat, att han tror, att
Rudins irrlärighet ej är så farlig, som den tros vara, samt att han
hoppas, att han nu är stadd i en utvecklingsperiod, efter hvilkens slut allt
skall blifva bra. Kanske är detta omdöme ej så osant. Rudin lär anse,
att här lägges för litet vigt vid helgelsepredikan och att det är hans
kall att ersätta hvad som brister. Detta gör han nu så, att han predikar
nästan blott helgelse och detta stöter alla dem, som stå ungefär på
Stackelbergs ståndpunkt i sin fanatiska förskräckelse för »lagpredikningar».
Beskow tyckes vara hans ifrigaste motståndare; han och flera vilja hafva
bort honom från Johannelund, hvilket äfven lär yrkas i vissa landsorter.
Andra inom Stiftelsen tycka att detta går för långt. Jag får bekänna, att
jag ej vet, hvad som i sakens nuvarande belägenhet vore det bästa. —
I måndags såg jag på Myntet gipsmodellen till Carl I2:tes byst.
Den synes mig bra vacker, jag tror vackrare än någon annan jag sett.
Den kolossala gestalten ser både ståtlig och lefvande ut. —
Onsdags fårmiddag. En i flera stycken ganska obehaglig diskussion
öfver nya bibelöfversättningen har iföregått i förmiddag. V. Rydberg
började med ett skarpt föredrag, som besvarades illa af Torén. Hela
debatten fördes i början af presterna så, som den icke borde föras. De
gåfvo oupphörliga hugg på sig. Sedan blef det bättre. Helsa! Pappas
tillgifne son C G Hammarskjöld.
1 Henning Hamilton, greve, f. d. statsråd, omb. f. Strängnäs stift, f. 1814.
2 G. E. Beskow, predikant, pedagog, f. 1834.
3 Chr. Harnisch, f. d. missionär, nu lärare vid Johannelund.
4 J. Chr. Bring, förest, på Ersta diakonissanstalt, f. 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
