Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Martin Werner, Die Entstehung des christlichen Dogmas problemgeschichtlich dargestellt (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
granskningar och anmälningar
auf das Geleise der Zeitlichkeit umgestellt werden. Das ist wohl der
wichtigste dogmengeschichtliche Prozess gewesen, es ist der halb
be-wusste, halb unbewusste Hintergrund der ganzen Entwicklung. Wie
wurde die Umstellung möglich?» (s. 25, jfr Köhler, a. a., s. 32). Härmed
har Köhler stallt den avgörande dogmhistoriska frågan, framhåller
Werner (ibid.). Men han har icke genomfört det skisserade programmet.
I stället går han att klarlägga »die Lehre Jesu» med ett allmänt
religions-fenomenologiskt schema och identifierar dogmhistorien på
fenomeno-logiskt sätt med det kristna självmedvetandets historia.
Det uppslag, som Köhler givit, men ej utfört, vill Werner fullfölja.
I anslutning till den konsekvent eskatologiska skolan, främst Albert
Schweitzer, tolkar han urkristendomen strängt och snävt eskatologiskt.
Framför allt Henoksapokalypsen har enligt Werner varit av betydelse
för Jesus lära och urkristendomen över huvud. Werner ansluter sig till
tesen, »dass Jesus speziell der henochischen Apokalyptik zugehört»,
och menar, att överensstämmelsen är så stor, »dass man von einem
bestimmten Schulzusammenhang reden muss» (s. 51). Särskilt har
betonandet av »die Naherwartung» i den senjudiska apokalyptiken
på ett avgörande sätt bestämt den urkristna eskatologien. På grund
av det nära sambandet med Henoksapokalypsen har den urkristna
kristologien enligt Werner kommit att utgestalta sig som änglakristologi.
Genom gudomligt uppdrag är Människosonen satt till herre i den nya
aeonen och den kommande världen: »Dass der Menschensohn aber nur
durch Erwählung in diese einzigartige Stellung gelangen kann, hängt
daran, dass er von Haus aus ein kreatürliches Wesen neben andern
ist, genauer, nach henochischer Anschauung: ein Wesen der höhern
Engelwelt» (s. 303 f.). Werner lägger särskild vikt vid att Kristus enligt
urkristen åskådning såsom ängel eller änglafurste tillhör den kreaturliga
världen. Han finner denna åskådning företrädd både av synoptikerna
och Paulus (s. 304 f.). Även den urkristna frälsningsuppfattningen
tolkar Werner med utgångspunkt från den senjudiska apokalyptiken,
speciellt Henoksapokalypsen. För urförsamlingen står »die Bedeutung
des Todes und der Auferstehung Jesu im Vordergrund des Interesses»
(s. 186). Och Paulus anknyter till den ursprungliga missionspredikan,
»dass in Jesus der Messias erschienen ist, um in Tod und Auferstehung
seine messianische Aufgabe zu erfüllen» (s. 188), men även till den
senjudiska apokalyptikens lära, »dass die messianische Aufgabe des
himmlischen Messias in der Heraufführung des Weltendes und des
Vollendungszustandes des neuen Aeon besteht» (ibid.). Paulus’
bestämning av frälsningens innehåll såsom brytandet av »die Herrschaft der
gottfeindlichen Engelmächte», upphävandet av lagen såsom »eine nur
für die Dauer der alten Weltzeit dem Volke Israel auferlegte Ordnung»,
inbrytandet av den allmänna uppståndelsens period med Kristi
uppståndelse och det därmed sammanhängande borttagandet av »die dem
alten Weltzustand entsprechende Fleischesleiblichkeit mit der in ihr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
