Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»prästmedicinen»
i29
Vad nöje och heder vore det icke för dem själva?»1 Det ligger i
sakens natur, när man betänker prästens ställning som bildningens
representant, att han vid den tiden måste bli den som vid sidan av
det rent religiösa och kyrkliga arbetet i församlingen skulle komma
att spela rollen som förmedlare av den andliga och materiella
kulturens välsignelser.
Man kunde också vänta, att upplysningstiden med sin utilistiska
syn skulle komma att lägga särskild vikt vid prästens ställning som
en allmänt samhällsnyttig person. Så blev också fallet. I Tyskland
tog staten prästen i sin tjänst för att befordra kulturuppgifterna.
Prästerna fingo en mängd uppdrag, som lågo utanför ramen av deras
egentliga uppgift. Det var icke bara fråga om ett praktiskt
arrangemang utan där fanns också principiell motivering. Den rationalistiska
ståndpunkten ville, att prästerna skulle befrämja salus publica2.
Det var helt i linje med denna tanke, när en tysk läkare framkastade
förslaget, att prästerna skulle vara nödtorftigt medicinskt utbildade.
Frågan var på tal i början av 1800-talet både i Preussen och i
Danmark.3
Själva tanken, att prästen skulle vara även kroppens läkare låg
s. a. s. i luften. Till synes utan direkt beroende av utländska
förebilder föddes också i Sverige den tanken att i folkhälsans intresse
främja prästerskapets medicinska bildning. Linné hade som synes
direkt uttalat tanken. Några år senare uppmanades prästerskapet
i officiella skrivelser från de medicinska myndigheterna att vid
inträffade farsoter omedelbart underrätta provinsialläkaren —■ en
1 Linné säger, att allmogen har mera förtroende för prästen än för
apotek, medici och kirurger och anser, att prästerna under sin vistelse vid
akademien skulle kunna inhämta nödiga kunskaper genom en kurs på högst åtta
dagar.
2 wljkmark, s. 238, 242. — Jfr DrEWS, S. 129-^0-
3 Journal jör Litt. o. Th. 1810 (nr 18) (= VJ III: 121) — Lennmalm,
s. 92 — Polyfem, IV: 34 skriver, att den som i Tyskland först väckte försla-
get att förena sockenprästen och läkaren i en person har varit den beryktade
C. Fr. Bahrdt, som på 1780-talet inkommit till preussiska regeringen med detta
förslag, som dock under en kommande rättegång skulle ha visat sig vara
dikterat av hans avsikt att härigenom förlöjliga prästerskapet. Tidningen
tilllägger reflexionen: »Skulle det vara möjligt, att de aktningsvärde och välme-
nande män, som hos oss befordrat detta förslag, blivit dragne vid näsan af
Mannen med Jernpannan».
9 — 43660 Kyrkohist. Årsskrift 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
