Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
NILS BELTZÉN
Härjedalen, när svensktiden började 1645, ingen något så när sen
tradition att anknyta till. Som en följd härav höra vi heller icke
talas om sockenstämmor förrän vid mitten av 1700-talet. De försök,
som i slutet av 1600-talet gjordes för att återuppliva
sockenstämmorna, misslyckades alldeles. Måhända har härvid också det
jämtländska landstinget såsom varande ett organ för den lokala sj
älv-st yreisen motverkat stämmans återinförande.1
I Jämtland och Härjedalen liksom i det övriga Sverige hade
givetvis kyrkvärdarna samt i förekommande fall sex- eller tolvmännen
främst att sköta medelsuppbörden under prästens ledning. Men i
början av nya tiden inträdde härutinnan en förändring. Ett årtionde
efter införandet av stiftsskrivare i Norge torde sådana
befattningshavare ha funnits jämväl i Jämtland.2 Från och med 1584 finnas
nämligen flera exempel på av ståthållaren i Trondhjem, Christian
Friis, personligen upplagda räkenskapsböcker för jämtländska
församlingar, vari anteckningar gjorts dels beträffande vederbörande
kyrkas egendom, dels angående tiondeuppbörden för åren 1582 och
1583. I dylika böcker, som antagligen förts i alla pastorat,
bokfördes sedan under hela den norska tiden av Jämtlands historia
inkomster och utgifter av stiftsskrivaren. Denne fullgjorde sina
uppdrag i regel vart tredje år.
Christian Friis’ åtgärd är säkert att förstå såsom uttryck för en
strävan att »inskränka det jämtländska prästerskapets frihet
gentemot den dansk-norska kronan» samt för att få kontroll över de
tiondeinkomster, varav viss del skulle gå till honom själv.3 I annat
fall hade han väl tagit mera ad notam den negativa erfarenhet, som
man gjort av stiftsskrivareinstitutionen i Akershus’ län.
Stiftsskrivaren var att betrakta såsom kronans ombud, vilken granskade och
bokförde kyrkvärdarnas uppbörd och förvaltning av kyrkornas
tiondeinkomster samt i räkenskaperna antecknade verkställda ut-
1 Swedlund, a. a., s. 29.
2 Det är inte alldeles omöjligt, att de förekommit än tidigare. Men för ett
sådant antagande står allenast ett enda källbelägg till buds, som dessutom bara
har allmän karaktär, varför sannolikheten måhända icke är synnerligen stor.
Fredrik II skrev 1576 till sin ståthållare över Norge, Paul Hvitfeldt:
»Samme-ledes forfare vi og saa naadigst, at du efter vor Befaling og medgivne
Instruction har alt [kurs. av mig] Riget forordineret og tilskikket svorne Stiftsskrivare
–-.» Norske Rigsregistranter, II, s. 181.
3 Svedlund, a. a., s. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
