Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2<8o
gunnar westin
Lutherska Kyrkan måste strängt vidhålla en trosartikel, som skyddar
den för de tvenne motsatta ensidigheter, hvilka, då de borttaga den fulla
verkligheten af det jordiska eller himmelska i den H. Nattvarden, icke
sammanstämma med Kyrkans lära om Christi naturers inbördes
förhållande, och om Nådens och Naturens förhållande vid menniskans
omvändelse, och försvaga grunden för en sann lefvernets helighet.
Då de 39 Artiklarne, i afseende på Kyrkans författning, antaga en,
af serskild Ordination beroende, skillnad emellan Episcopi, Presbyteri
och Diaconi (Art. 32, 36), och anses benägen att i gudomlig stiftelse finna
grunden till så väl denna skillnad, som Biskops Embetets oumbärlighet,
emedan dess innehafvare skulle företräda Apostlarnes ställe inom
Kyrkan, och dessförutan Kyrkan förlorade sin sanning, så antager deremot
Svenska Kyrkan, att först har i Christenheten icke varit åtskillnad
emellan Biskopar och öfriga Prester, men att den sednare tillkommit, såsom
ordningsstadga, ehuru visserligen af gudomlig skickelse. Upsala
Mötes Beslut godkänner nemligen den år 1572 »samtyckta och bejakade»
Kyrkoordningen. Denna förklarar (fol. LXXIV, LXXV), att sedan,
»bibehöllo de Prestanamn, som icke fler än en Församling hade i
vördnad; men dem, som fingo befallning öfver flera Församlingar, samt med
deras Pastorer eller Prester, tillegnades då detta namnet Episcopus».
— »Såsom denna ordningen var ganska nyttig och utan tvifvel af Gud den
Helga Anda (som alla goda gåfvor gifver) utgången, så vardt hon ock
allmänt öfver hela Christenheten gillad och anammad, och hafver alltså
sedan blifvit, och än ytterligare, så länge Verlden står, blifva måste.»
— Genom dessa grundsatser, som icke förneka en sannt Christelig
karakter äfven åt de Församlingar, som icke hafva Episcopat, utmärker sig
Svenska Kyrkan genom en större tålsamhet och sann katholicitet.
2) Göra vi rätt att under sådana omständigheter, som våra närvarande,
och, i betraktande af de religiösa förhållandena i Amerika, förena oss med
nämnda Kyrka derstädes?
Då jag i det föregående ogillat det redan af några tagna steget, bör
jag så mycket mera afstyrka något öfvertalande genom dessa till de
öfrigas förande på den afvikande banan. Må fastheldre desse se till att de
behålla hvad de hafva och vårda det anförtrodda godset. Genom Försynens
skickelse skall troheten vinna sin lön, kanske äfven deruti, att Själavård
vinnes af Landsman eller åtminstone Lärare af vår Bekännelse.
3) Kunna vi till följe af en sådan förening anses hafva ändrat Religion?
För båda Kyrkorna är den Christna Religionen gemensam; öfvergång
från den ena Protestantiska Bekännelsen till den andra, kan icke
egentligen kallas Religionsförändring. Låtom oss likna dessa båda
Bekännelser vid Munarter af samma Språk; jag frågar då: Skulle min Herre, som
talar, och, såsom jag ser, skrifver väl, den vackra Svenskan, vilja
bortbyta den för Norsk eller Dansk brytning? Troligen icke. Än mindre
hade öfvergång bort ske från en Kyrka, som är ren, evangelisk och flärd
-fri, till en annan, som i ett vigtigt lärostycke är obestämd, i ett annat fe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
