Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 2. Den tyska lutherska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
deras allmänna Prestamöten infinna, och dem till sina wänligen kalla,
alt som tiden och omständigheterna sig dertill foga».1 Domkapitlets
inställning hade som synes avsevärt förändrats, sedan Kocks
alliansförslag förkastades ett drygt decennium tidigare. Fortfarande
avsågs dock endast samarbete mellan prästerna, icke mellan
församlingarna. Detta var den stora svagheten.
Denna nya bestämmelse väckte stor glädje på tyskt håll, och
vid ett prästmöte i Vicacoa år 1760 bad Mühlenberg att få sitt
ministeriums tack vidarebefordrat till domkapitlet i Uppsala.2 Man
fortsatte också under Wrangels första år i Amerika att besöka
varandras prästmöten, men då söndringen mellan Wrangel och de andra
svenska prästerna gjorde slut på deras tre årliga sammankomster,
fick detta sina följder även för deras tyska förbindelser.
Mühlenberg och Wrangel hade funnit varandra helt, medan ett
oppositionsparti bland tyskarna sökte kontakt med Wrangels svenska
motståndare. Läget kännetecknades länge av såväl samarbete som
splittring.3 Säkert är att Mühlenberg fattat ett synnerligen stort
förtroende såväl för Wrangel som för den svenska kyrkan där ute. Om
Wrangel bleve hemkallad, hoppades han kunna förmå honom att
stanna kvar i Amerika, där han ville göra honom till superintendent
eller biskop över 7 församlingar.4 Och den svenska kyrkan betecknar
han i en skrivelse till ärkebiskopen i L-ppsala som »unsere
Brust-wehr».5 Även om dessa ord kanske endast är en fras, avsedd att
göra intryck i en konkret situation, kunna de dock ge uttryck för
något mera. Tyskarna hade i det evangelisk-lutherska Sverige ett
moraliskt stöd, som de voro tacksamma för.
Under den sista tiden höra vi föga om samarbete med tyskarna.
Visserligen uppger Göransson så sent som 1781, att tyskarnas in-
1 Instruction för Swenska Americanska Presterskapet § 8, 3.7. 1758, F
VIII: 11, 47 f.
2 Wrangel t. ärkeb. 13.10. 1760, F VIII: 6, 49.
3 Jfr Wrangel t. domkap. 14.12. 1766, F VIII: 5, 60, samt redogörelsen
för den s. k. Cohanzey-affären i Norberg, a. a., s. 133, n. 3.
4 Ministerium t. domkap. 13.5. 1768, F VIII: 6, 99, samt Wicksell,
Ödmjuk förklaring 28.10. 1768, F VIII: 3, 155 o. 163. — Vid förhöret med Wrangel
inför domkapitlet i Uppsala 8.6. 1769 medgav han, att detta var med sanningen
överensstämmande. Utdrag ur protokollet från förhöret, F VIII: 11, 167.
5 Mühlenberg, t. ärkeb. 1.9. 1766, F VIII: 6, 91. Jfr hans brev t. Wrangel
12.8. 1761, F VIII: 6, 61.
7 — 46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
