Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Erik Bäcksbacka, Lars Levi Laestadius’ brev till Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
ERIK BÄCKSBACKA
kronobetjeningen att Lagfora fredsstörarena, det vill säga dem, som hafva
andeliga rörelser, så hafva vi en dylik Religionsförföljelse att emotse,
som den redan timade på finska sidan, hvarest några quinnor stämdes
till Häradsrätten för »kyrkoförargelse».l
När målet förekom frågade Domaren om de kallade vittnena kunde
taga på sin Ed, att dessa quinnor af okynne skrikit i kyrkan. De vittnen
som voro väckte intygade, att dessa rörelser voro ofrivilliga, och att det
icke stod i svarandenas makt att undertrycka rörelserna. De sorglösa
vittnena intygade, att de väl sett och hört ljudet, men kunde icke begripa,
om det var ofrivilligt eller icke. Domaren fällde då ett sådant utslag, att
som icke bevist vore, att dessa »rop» skett af okynne, men kunde möjligt
vis hafva framkommit af någon sjukdom, så kunde svarandena icke åt
saken fällas. Krono åklagaren besvärade sig i Vasa Hof Rätt, och der
fälldes de till 5o:dr Sfrmt böter och uppenbar Kyrkoplikt för
kyrkoförargelse. Domaren som hade frikänt svarandena vid Härads Rätten
åtog sig då de betrycktas sak, och besvärade sig i Senaten öfver
Hof-rättens utslag, men äfven der fälldes svarandena och all utväg att gå i
nådeansöknings väg till Kejsaren betogs dem äfven. Då måste dessa
fattiga Quinnor först aftjena plikten med vatten och brödstraffet på
Uleåborgs häkte. Dernäst inställdes de i sin församlings kyrka (Kittilä)
för undergående af den Uppenbara kyrkoplikten. Men när Presten
frågade dem efter gamla Handbokens formulär: »Erkännen I, att I genom
djefvulens ingifvelse och arga list, icke allenast förtörnat Gud, utan äfven
förargelse i Guds Församling åstadkommit med Edert rop: så svarades
Nej; icke genom djefvulens ingifvelser. Hvad var då att göra?
Quin-norna blefvo åter förda till Uleåborgs häkte, för att genom Vatten och
Brödstraff förmås till bekännelse, derefter inställdes de återigen till
undergående af kyrkoplikten, med samma frågor och samma svar. De
kunde omöjligen erkänna, att rörelserna i kyrkan hade kommit på dem
genom djefvulens tillskyndelse. Jag har tagit mig friheten berätta
händelsen, emedan jag sett handlingarne, och talat med quinnorna, men
ingenting finnes derom förmält i någon tidning. Saken lär ännu icke vara
utagerad, men troligen blifva dessa quinnor Ex communicerade, när de
icke kunna förmås till en sådan bekännelse som kyrkan fordrar. Hvad
säger Bror om den saken? 2 andra quinnor från Finska Öfver Torne hafva
äfven för sina rörelser i kyrkan undergått vatten och brödstraffet på
Uleåborgs häkte; der hafva de af Guoverneuren, af Prester och Läkare
[blifwit] anmodade med kraftiga hotelser och löften att afgifva en
så-lydande bekännelse, att dessa rörelser voro af djefvulen; men de voro
orubbliga i sin Tro, att rörelserna äro ett verk af Guds anda.
Huru menar Bror? Jag skulle vara interesserad af Brors svar och
uttalande i denna sak. Om jag kunde få vänta mig ännu ett bref från den
namnkunnige Nykterhets Talarens hand. Om det Lekamliga skrifver
1 Jfr K. Castrén, Kiveliön suuri herättäjä Lars Levi Læstadius, 2 uppl.,
H:fors 1934, s. 132 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
