Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°347
tendens och dess försök att på en gång förtiga och försvara Abraham
Andreaes underskrift den 16 mars och 18 juni 1575, blir det lättare att
svara på frågan om den liturgiska stridens uppkomst. Grundläggande
blir då den kronologiska följden mellan källkritiskt styrkta fakta.
Liturgien trycktes sannolikt på våren 1576 men prövades endast
i avlägsna landsändar och spreds med stor försiktighet.17 Abraham
Andreae måste i sin centrala ställning ha fått kännedom om den kort
efter tryckningen. I slutet av april anlände Klosterlasse till Sverige.
På sommaren började föreläsningarna i klostret, för Klosterlasses del i
slutet av juli. Abraham Andreae och Olaus Petri gingo till motoffensiv,
och redan i september hade de undergrävt Klosterlasses ställning genom
att beröva honom hans åhörare. Den 8 september avsattes de av
konungen (s. 84 ff.). Ohlsson anför tre olika anledningar till avsättningen:
1) oppositionen mot liturgien (s. 84, rad 2-5); 2) hotet mot
undervisningen i klostret, d. v. s. konflikten med Klosterlasse (s. 88, rad 12-10
nedifr.) — den kallas av Ohlsson också »bidragande orsak» (s. 84, rad
5-7); 3) de bägge prästernas vägran att i fråga om vissa helgdagar följa
NO (»den egentliga anledningen», s. 88, rad 9-6 nedifr.). Förmodligen
menar Ohlsson med den egentliga anledningen det av Johan III uppgivna
formella och alltså icke verkliga skälet — eljest hade ett ingripande
bort ske redan efter den 21 juni, då de bägge stockholmsprästerna
underlåtit att fira Festum Corporis Christi. Om oppositionen mot liturgien
finnas inga bestämda uppgifter utöver vad som rör Abraham Andreaes
tydligen fanatiska gensagor mot Klosterlasse — denne hade ännu
intet med liturgien att göra, men naturligtvis kan Abraham Andreae ha
kombinerat hans verksamhet med den nya mässordningen och i dem ha
sett två led av samma kyrkopolitiska aktion. Det finns alltså knappast
skäl att med Ohlsson se oppositionen mot liturgien som främsta skälet
för åtgärderna mot Stockholmsprästerna. Allt talar för att konflikten
mellan Abraham Andreae och Laurentius Nicolai varit det väsentliga.
Det är i reaktionen mot den endast oskickligt dolda jesuitiska
verksamheten, man har att se uppränningen till den liturgiska striden. Och
Abraham Andreae spelar för första gången en stor, ja, avgörande roll i svensk
kyrkopolitik, då han till följd av sin ställning som ludimagister i
Stockholm nödgas ta ledningen vid den första motaktionen mot
jesuitundervisningen och sedan, tillsammans med Olaus Petri, i
Stockholmsprästernas yttrande över liturgien drog upp huvudlinjerna för den fortsatta
polemiken.
Därmed hade alltså striden om motreformationen i Sverige blivit
akut, och Abraham Andreae hörde till de första offren. Efter fåfänga
försök att övertyga honom genom förhandlingar och rent av genom en
disputation med jesuiterna själva förvisade Johan III den uppstudsige
prästen, och denne fick slutligen gå i landsflykt och från förvisningsorten
och exilen bevittna hur oppositionen mot liturgien växte allt starkare
men snart kvävdes och, sedan de storpolitiska planerna strandat och i
samband därmed också Klosterlasse fått falla, förlorade sin skarpaste
22—46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
