Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - G. O. Rosenqvist, Finlands kyrka i det senaste halvseklets brytningstider (Gunnar Westin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°374
även där skuggor falla över kyrka och kyrkomän. Någon apologetisk
tendens kan man inte tala om, även om förf. naturligt nog är angelägen
att lämna saklig förklaring till ett och annat, som kan se besvärande ut.
Exempel: ärkebiskop Gustav Johanssons och prästmajoritetens
undfallenhet, när den ryska regimen ålade dem att i kyrkorna kungöra den
olagliga värnpliktsförfattningen (s. 33 ff.). Det måtte ha varit en ytterst
spännande tid, och den unge Rosenqvist liksom många andra var gripen
av landets passiva motståndsrörelse.
Även sorgedramat 1918, inbördeskriget, kom att djupt ingripa i
kyrkans förhållanden, och prästerna spelade nu en viktig roll såsom det
fria Finlands trofasta stödjare, även då de fingo lida döden därför. På
ett försynt och stillsamt sätt berör förf. mycket kortfattat dessa tragedier,
och man förstår, att minnena just inte inbjuda till en längre behandling.
Även Lappo-rörelsen kommer med i framställningen och slutligen även
vinterkriget och de senaste årens problem. Men där är förf. ännu
lågmäldare i sina få kommentarer. I all denna inre oro, dessa brytningar och
svårigheter har den finska kyrkan burit sin uppgift med uthållig trohet.
Man får reda på orsakerna därtill, liksom man också får klarhet om de
inre motsättningarna och brytningarna inom kyrkan själv. Förf. skapar
klarhet åt olika håll. Han är angelägen att ge rätt och sanning sitt.
Strängt taget går förf. vida utöver sin ram, senaste halvseklet, då han
kommer in på frågorna om väckelsernas stora betydelse i det finska
folklivet och även då han med öppenhet diskuterar »kyrkan och
kulturkretsarna». I båda fallen ledes han tillbaka till 1800-talets förra del och
drar sedan med säker hand linjerna framåt till den period, som är hans
väsentliga intresse. Man visste nog förut, att folkväckelserna i Finland
voro omfattande och flerförgrenade, men här får man en översikt av
frågan, som förstärker intrycket, att här skedde något stort under »den ryska
parentesens» tid, kanske delvis också såsom följd av denna. Men här som
annorstädes skapade väckelsen också klyftor, och motsättningen till
»kulturkretsarna» blev särskilt markant. Polemiken mellan Runeberg och
Stenbäck är i detta fall mycket belysande. Särskilt den svenskspråkiga
kulturens företrädare ha spelat en betydande roll i motsättningen mellan
kyrkan och den sekulariserade kulturen. Eftersom kyrkan i så hög grad
bestämdes av väckelsesynen kom väl motsättningen att skärpas. Tydligt
är, att det ligger något i iakttagelsen, att naturalismens och
sekulariseringens inflytande i Finland inte möttes av en inhemsk idealistisk
kulturtradition som den svenska från Tegnér, Geijer, Boström, Rydberg
och Wikner. Förf. synes dock ha en från vissa andra iakttagare något
avvikande åsikt i denna fråga.
Kapitlet om kyrka och stat är i högsta grad lärorikt, ty här gällde
det under 1800-talet och fram till efter frihetskriget ett säreget
förhållande, där en luthersk kyrka till överhuvud hade en grekisk-ortodox
monark. Den 1922 skapade religionsfrihetslagen är också märklig i sitt
slag, och med den har Finland visat vägen för nordens folk. Särskilt är
religionsundervisningens ordnande intressant. Även ett minoritetssam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
