Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Den nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ten, kunde den med fullt suverän myndighet ingripa såväl i
de kyrkliga förhållandena som i de borgerliga
rättsförhållanden, som förut varit reglerade av kyrkorätten. Klart är,
att en utveckling av den art, som här i mycket stor korthet
skisserats, framför allt möter oss inom de protestantiska
länderna, men även inom den katolska världen gjorde sig
liknande tendenser i viss mån gällande.
Där nu sålunda under reformationens inflytande
verkliga statskyrkor uppstodo — och så var ju i regeln fallet i
Tyskland —, var detta en följd av förhandenvarande
förhållanden. Inom kyrkan funnos ju enligt Luther de två
svärden, de två makterna, den världsliga och den kyrkliga,
av vilka den senare skulle förvaltas av det kyrkliga av Gud
inrättade läroämbetet, men av vem detta skulle tilldelas
den som skulle förvalta detsamma, det var för Luther icke
fullt klart. Ur denna oklarhet framväxte först i Sachsen,
men så också på andra håll, den seden, att landsherren
tillsatte predikanter, och att han såsom högsta instans
vakade över upprätthållandet av kyrklig ordning. Faktiskt
blev det ock så, att han kom att få inflytande icke blott på
övervakandet av att prästerna höllo sig till den fastställda
kyrkliga bekännelsen utan mången gång även på dennas
formulering. Och så är ju statskyrkan i själva verket bildad.
Ordnad stadga fick den emellertid i Tyskland först genom
beslut vid riksdagen i Speier 1526 samt religionsfreden i
Augsburg 1555, genom vilka biskoparnas rättigheter
överflyttades på de protestantiska landsherrarna, i vilkas
befogenhet även inrycktes ordnandet av de kyrkliga
angelägenheterna.
En sak är emellertid här att märka. För Luther,
likasom också för Melanchton, stod det klart, att om furstarna
ägde någon befogenhet eller plikt att ingripa i de kyrkliga
angelägenheterna, var det icke i egenskap av furstar de
ägde denna, utan såsom församlingsmedlemmar, »såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
