Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nuvarande läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
åtskilligt i dessa stycken, och bland annat, som jag lärt mig,
är detta, att en kulturdemokrati icke kan ställa sig likgiltig
till det religiösa livets utgestaltning. Man har en plikt att
sörja för med de organ, som stå till nationens förfogande
i gestalten av dess statliga organ i främsta rummet, att den
religiösa kulturen i sina yttringar håller den bästa och
intimaste kontakt med kulturen i övrigt, dess höjd och
utveckling, och det är ur den synpunkten, som jag öppet erkänner,
att man måste från statens sida ådagalägga ett positivt
intresse på detta område. Jag är alltså icke någon
kyrkofiende. Jag är en positiv anhängare av att det allmänna gör
vad på det ankommer för att hålla den religiösa kulturen
på högsta möjliga plan.
Vad som för mig under senare år har varit ett
avgörande skäl att i det stycket revidera tidigare uppfattningar,
det är den fara, som jag ser hota överallt i världen från den
kyrka, som jag betraktar såsom kulturens och framstegets
svurna fiende, nämligen den romersk-katolska kyrkan. Jag
har ställt problemet på följande sätt: ponera, att den svenska
statsmakten förklarar sig desintresserad i det religiösa livet,
ställer sig utanför varje engagemang i detsamma. Vad blir
resultatet? Vilken kyrka kommer då i det långa loppet att
slå sina klor i statsmakten och göra sig mer eller mindre
till dess behärskare? Självfallet den kyrka, som är utrustad
med den smidigaste diplomatien, den kyrka, som har de
största resurserna, och det är den romersk-katolska kyrkan!
Skälet varför jag säger detta är, att jag haft ett behov av
att motivera, varför jag icke finner det vara utan vidare
klart, att man bör avkyrkliga staten, att vi skola ställa det
kyrkliga utanför det statliga. Jag hyser uppriktigt sagt
rädsla för att den dag, så sker, blir det icke en kyrka, som
står i kontakt med och är en sida av svensk
kulturutveckling, men väl en fiende till en högre och friare kultur, det
blir den romersk-katolska kyrkan, som kommer att
triumfera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
