Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riktlinjer för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
eningskyrkan söka sin översta utgångspunkt i de
enskildas tro utan måste gå ännu högre, till den alla omslutande
och ständigt förekommande nåden. Om den inom sig
lämnar rum för de mest skilda trosstadier och ståndpunkter,
står detta därför på intet sätt i motsägelse mot dess
karaktär av ett rent religiöst samfund, av en utpräglad
bekännelsekyrka. Den lämnar därmed ej heller den uppgift
obeaktad, vilken föreningskyrkan huvudsakligen fattar i sikte
att med varandra till innerligare gemenskap förbinda dem,
som nått fram till avgjord kristen tro: inom folkkyrkan
finnes fullt utrymme också för denna uppgift, men även
från denna synpunkt är det viktigaste av allt, att icke tron
utan den förlåtande nåden framträder såsom kyrkans
yttersta fundament: endast såsom den universella nådens
samfund kan den också alltmera bli ett de troendes samfund.»
Biskop Billing fortsätter i sitt anförande i kyrkomötet:
»Jag har där sökt framställa min tankegång så enkelt som
möjligt. Men jag har märkt, att det på den punkten är så,
att vad som för mig ter sig såsom det allra enklaste är
för mången mycket svårt att få grepp om. Drager man
linjen alldeles direkt från detta högsta, den universella
förekommande nåden, till denna organisationsprincip, eller
säger man, att om man utgår, inte från det näst högsta, den
personliga tron — från vilken utgångspunkt man ju lätt
kommer till vad jag har kallat föreningskyrkans princip —
utan från det allra högsta, den förekommande nåden, av
vilken tron helt och hållet är betingad och under vilkens
fostran allena den kan växa, så kommer man ovillkorligen
till folkkyrkan — eller än skarpare uttryckt till
territorialför-samlingarna — så tyckes man i allmänhet finna, att detta
kommer alldeles för oförmedlat — det är ett för stort hopp
mellan dessa två tankar. Låt mig därför i dag försöka att
utfylla detta med ett par mellanled, som inte innefatta en
rent systematisk betraktelse utan som föra in ett litet stänk
av historisk betraktelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
