Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon går upp på sitt rum. Hon kastar sig
tvärsöver sängen och blundar –
Hon spritter till. Det är båten! Det är båten,
som signalerar. Hon vet icke om hon vågar. Men
plötsligt rusar hon upp, ut. Hon ger sig icke
tid att lösa sin båt, hon springer utmed kajen.
Just nu glider ångbåten in bakom pirens spets,
det är således god tid. Men för henne är det
icke god tid. Hon springer utmed kajen. Hon har
ingenting på huvudet, inte ens schalen över axlarna.
Och när hon ännu har ett bra stycke till
landningsplatsen, stannar hon plötsligt och vågar icke
gå längre. För att se bättre håller hon handen
över ögonen. Men i den avgörande stunden hjälper
det icke, ögonen fyllas med tårar, och hon ser
ingenting.
Han tar hennes arm, hon ser ingenting. Men
hon hör, att han viskar till henne. De gå sida vid
sida, ganska långsamt. Det finns icke längre
brådska och oro. Det är icke längre fråga om
år eller timmar. Hon går vid hans sida, lugn
och stilla. Endast att hon är mycket trött.
Nu rasslar terrassgruset under deras fötter. Han
stannar.
Är det här.
Jo, jo. Vi stiger in. Kom, käre.
Hon släpper hans arm och går före. Pojken
med det svettklibbiga håret rusar emot henne och
slår armarna kring hennes liv.
Får jag låna din båt? skriker han. Och även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>