Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skådespelares dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom rummen, släcker ljus efter ljus. Sist stannar
han framför den upplysta spegeln men betraktar
varken sin egen bild eller något annat. Han släcker
ljusen.
Herr ordförandens hem är försänkt i mörker.
Och tystnad. Han vandrar sakta av och an genom
rummen; känner dem alltför väl för att behöva se.
Stöter inte emot någonstans. Stannar. Går. Stannar.
Ibland för en kort stund, ibland för en lång. Om
han ännu här i mörkret, tystnaden, ensamheten
har några maskeringsbekymmer, veta vi ej. Kanske
vet han det icke själv.
Sist går han genom det ödsliga och kalla rum,
som för några år sedan var sängkammare. Stannar
vid en dörr. Trevar i fickorna, tar fram en nyckel,
öppnar, tänder ljuset.
Han stiger in i en kammare, stänger dörren
efter sig. Det är ett besynnerligt litet rum, fyllt
med besynnerliga, löjliga små saker. Där finns
en lurvig björn, en luden apa, en ruggig häst,
där finns allehanda djur och allehanda människor
och allehanda hus och städer och båtar och
järnvägar – alltsammans i löjligt liten skala.
På väggarna hänga vackra, barnsliga tavlor.
I väggkistan ligga nätta små kläder.
Vidare finns där en spjälsäng. Den är prydligt
bäddad – fast dess ägare för länge sedan bäddats
i en annan säng.
Denna kammare, i vilken ingenting får ändras, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
