Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldat och begärde att bli insläppt. Han hade
klappat på alla dörrar och funnit alla bäddar upptagna.
Att söka sig fram till nästa hus eller by var i
mörkret ogörligt. Och döden fruktade han så litet,
som det anstår en soldat att frukta. Gubben
upprepade vad han sagt varje förbidragande. Men
denne var helt ung och något övermodig. Han
skrattade och sade:
Den där visan har jag hört förr. Se så, släpp
nu in mig. Jag skall varken stjäla eller mörda.
Jag vill bara sova.
Och när gubben upplyste honom om, att döden
var i huset, lät han sig likväl icke avskräckas. Han
sköt gubben åt sidan och trädde in på förgården.
Det var så mörkt, att han icke kunde urskilja
husets port, men han gick mot ett lysande fönster.
Gubben följde honom. När de kommit fram till
fönstret sade gubben:
Se nu, herr soldat, att jag inte ljuger. Det är
min svärson, det där. Han är död.
Mitt i rummet med framgaveln vänd mot fönstret
stod en säng. Där låg en död. Han var ung som
soldaten, men död. Han var svept i lakan ända
upp under hakan. Nära huvudgärden satt en kvinna
eller flicka. Hon satt framför ett bord och på
bordet stodo fyra brinnande ljus. Soldaten såg mera
på flickan än på den döde. Han fann, att hon var
vacker om också alltför mörk och alls inte så
vacker som hans egen flicka därhemma. För resten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
