Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 2. Om jordmånen och åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupt, men minskas på åkrarna, när Svinen
upsöka den vid ärjningen.
Mentha arvensis, åkermynta, igenom
rötternas förökande år hon besvärlig i synnerhet i
trägårdar.
Rhinanthus crista Galli, den större varieteten
kallad Skallra, men som här fått namn af Skälla,
är et stygt ogräs. Dess frö gör brödet svart och
mindre smakligt;, men åkermannen acktar sig så
mycket möjeligt är för sådan råg som här med är
blandad. Det är besynnerligt at uti vår
allmänna lag, Byggn. B. VIII Cap. 4 §, nämnes ibland
andra ogräsfrön, som äro förbudne at så i annars
åker vid svårt vite, at bli ärelös, uprätta skadan
och böta 50 d. för hvar och en åker som han få
fördärfva velat, nämnes Skjerffrö, et frö som
knapt någon med säkerhet känner. Arch. Linné
uptog det under Orobanche major, en växt som
jag under alla mina resor i Sverige aldrig råkat
mer, än i en åker emellan Helsingborg och
Landscrona.
Archiater Linnaeus säger sjelf i Flor. Svec. at
denna ganska rara planta knapt skulle kunna gro
hos oss.
Herr Professor Retzius påstår at Skierffrö är
Thlaspi arvense. Herr Professor Hellenius
gissar[1], at det är Serratula arvenfis. Men jag
menar, at det är Skallra, hvilken lätt låter så sig
och grenar sig mångfaldigt och bröd af dess frö
ser ut som blodkorf och smakar illa, som nog ses
på sina ställen i Skåne. Den har redan mogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
