Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.4
LAND OCH STAD.
N:o 14
kommit „mera as sig själf" som man brukar säga.
Få äro de, som erhållit en wärklig underwisning i
den skona sångkonsten. Men så kau det ej gå i låug-
den. Ty ju högre folket stiger i bildning, desto
full-tonigare musik fordrar det, desto mera konstutbildad
fordrar det att fången skall wara. Sappen och eskimån
där uppe i nordens isöknar ha nog äfwen sin sång,
men ack hurudan? (Stt entonigt lallande — se där
hwad dessa wanlottade naturbarn kalla sång! D(ih
neg-verua i det heta 2lfrika! Deras folkmelodier röra fig
på twå, tre a fyra toner, hwadan de icke klinga stort
wackrare i wåra öron än kråkans kragande. Men
dessa sånger höra dock till deras behos! Den som
står högre i bildning sordrar långt mera. £ör redan
en as wåra psalmer, t. ej;. „fèela wärldeu fröjdes fëer-
van" eller „llti din nåd o Fader blid", hur mäktigt
de klinga i templet, då de åtföljas af orgelns bru-
sande toner! Sådant kunna icke negrerna åstadkomma,
OCl) detta mer än mycket annat wisar, hur mycket de
stå ester oss-
Men ändock är det så, att sången på landsbygden
och äfwen i wårt lands flesta städer ännu lämnar myk-
ket öfrigt att önska. Nösterua äro icke så öfwade, som
de kunde blifwa, om deras egare skulle söka utbilda
dem. Man sjunger osta falskt och gnällande, och detta
är wederstyggligt. Nen skall sången wara för att klinga
skön! Dch öfrig musik sakna wi ännu mera än
önsk-ligt är. 33ra sällan får man i bygderna höra ett
hornkapell. Särskildt i desfa afseenden stå wåra
swenska trakter långt efter. Dekså på detta
om-råde måste de swenska allmogemännen ruskas
opp. Soswen icke, medan andra arbeta! Den
som ide följer med sin tids framsteg, den blir
efter, den blir i förhållande till sina längre
komna landsmän en lapp, en neger.
Den blifwande swenska sång- od) musikfesten
i sommar skall wäl i betydlig grad sprida in-
tresse för sång och musik i wåra swenska
kom-lintner. Men det år skäl att man nu redan
börjar röra på sig od) bilda musikföreningar i
hwarje foden, hwarje större by. fëärwidlag skall
ungdomen gå i spetsen. Deu bör sammansluta
sig, lära sig noter, samla sig kring en anförare
— sådana finner man nog lätt — och så taga
ihop med saken med lust och fröjd.
Söndags-eftermiddagarna lämpa fig utmärkt wäl till ge=
mensamma sångmöten. Från sådana kommer
man alltid stärkt till kropp och själ. Dd) den
som warit eller är medlem af en musikförening,
huru obetydlig den än må wara, wet att de
gladaste stunder förflyta just under de
gemen-samma musikstunderita. Dä) sedan, när man
ös-mat fig en tid, så att man kan låta andra höra
på, så sröjdar titan gamla och unga. Trefnaden
spirar upp i musikens spår, od) lifwet får ett
större wärde.
Därför, fång- och musikwäuuer i alt mårt
land! Sluten eder tillsammans i edra
hemtrakter och öfwen musikens sköna koust! SÖildeu
sång-föreningar od; musikkapell. Jnom kort skolen J besanna
hwad skalden sjunger:
Sjiifligt fee fuitiKa,
Sonrain alla,
©unga mig ffönt till frciintuanbe faitb.
iUiäftigt be firönirna,
Såta ofö glömma
Smiivtonias tijiiganbe, tnjcfanbe tanb.
Landtdagsbref. I.
/•jp[inlands åttonde lagtima landtdag liar påbörjat
sina arbeten. Den första veckan, som nu är
tilländalupen, liar efter vanligheten åtgått till vissa
förberedande åtgärder. Talmän i de skilda stånden
äro officielt utsedda och hafva tillträdt sina ämbeten,
— Till landtmarskalk (talman i Ridderskapet och
adeln) är utsedd geheimerådet V. v. Haartman, til]
vicelandtmarskalk baron H. G. Boije af Gennäs.
Prästeståndets själfskrifue talman är ärkebiskopen T.
Renvall, dess vicetalnian biskop G. Johansson.
Borgarståndets talman är kommerserådet J. Kurtén, dess
vicetalnian bankdirektör TF. Enéberg. Samma
heders-poster intagas i Bondeståndet af häradsdomaren C. J.
Slotte och magister D. J. E. Duncker. — Äfven
sekreteraren i Bondeståndet häradshöfding E. F. Ander
-sin har tillträdt sin viktiga post såsom stöd och hjälp
åt nämda stånds talman. Stånden hafva vidare an-
tagit kanslipersonal ocli stenografen Enligt gammal
sed och landtdagsordningens föreskrift hafva de skilda
stånden äfven med s. k. deputatiouer hälsat
hvarandra välkomna till gemensamt arbete för fosterlandets
väl. Detta sker på följande sätt.
Hvart och ett stånd väljer inom sig ett antal
medlemmar till sin hälsningsdeputatioii. Inom dessa
deputatiouer utses tre personer att hålla de föreskrifna
talen i de tre medstånden. I år hade de tre ofrälse
stånden icke att gå lång väg, då de alla nu.för första
gången hafva sina lokaler i det nyligen färdigblifna
ständerhuset. Ridderskapet och adeln sammanträdde
nil som förr i riddarhuset. — De hållna talen, af
hvilka hvart och ett alltid besvaras af talmannen i
det stånd, uti hvilket de hållas, utmärkte sig samt
och synnerligen genom sitt djupa, bekynmierfulla
allvar och visshet om att alla iandtdagsmän enigt och
manligt skulle skrida till sitt maktpåliggande arbete
i denna dystra tid. Förut har man ansett att dessa
hälsniiigsdeputationer med deras många tal varit
endast yttre formaliteter, ocli mången har t. o. m. yrkat
på att de borde afskaffas. Men denna gång inneburo
de mera än blott vackra ord och fraser. De voro
ståndets varma, broderliga handslag till medstånden,
och de ord, som vid dessa högtidliga tillfällen yttrades,
klingade icke ohörda bort. De handlade alla 0111 eii
och samma sak, ehuru orden voro olika. Det var
TALMANNEN I BONDESTÅNDET C. J. SLOTTE,
fosterlandets sorger och bekymmer i anledning af de
fientliga angrepp, som gjorts mot vår konstitution på
flere håll i Ryssland, som bildade ämnet i dem alla,
ocli alla slutade de med ett varmt: „Gud bevare
fosterlandet". —
Senaste lördag försiggick landtdagens högtidliga
öppnande. Sedan ständerna samlats i sina lokaler,
tågade de i procession till Nikolaikyrkan, där
landt-dagsgudstjänsten klockan 11 f. m. tog sin början. I
kyrkan voro skilda platser undantagna för
generalguvernören och hans svit, senaten, ständerna, högre
ämbetsvärk o. s. v., och till öfverblifna platser fick
allmänheten tillträde så långt rummet ocli de utdelade
biljetterna räkte till. Gudstjänsten var högtidlig och
gripande. Altartjänsten sköttes af två präster i full
skrud, och mässan samt det härliga Te deum, den
kristna kyrkans jubelhymn (O Gud vi täcke dig),
utfördes af två ofantliga sångkörer, beledsagade af
fulltonig orgel, smattrande trumpeter och pukors väldiga
hvirflar. Predikan som hölls både på svenska ocli
finska af prosten K. E. Stenbäck, var värdig ocli vacker.
Dess text var hämtad ur Johannes Uppenbarelseboks
tredje kapitel, elfte vers: „Si, jay kommer snarliga;
håll det du hafver, att inyen tager din krona".
Från kyrkan begåfvo sig ständerna till Kejserliga
palatset, där de samlade sig i tronsalen. Läktarne
voro på förhand upptagna af damer i eleganta
toaletter så-långt utrymmet medgaf och af
korrespondenser till inhemska samt utländska tidningar. Äfven
utländska makters konsuler, senaten ni. fl. voro i
tronsalen församlade. Så trädde generalguvernören, grefve
F. Heiden in och uppläste det s. k. trontalet, d. v. s.
den skrifvelse, i hvilken Kejsareu ocli Storfursten
förklarar landtdagen högtidligen öppnad. Trontalet, som
denna gång var ovanligt kort, finnes intaget på annat
ställe i tidningen. Efter trontalet framträdde i tur
ocli ordning talmännen för de skilda stånden och höllo
föreskrifna tal, de tre första ståndens på svenska,
bondeståndets på finska. Vi kunna icke anföra alla
dessa tal, hvilka genomgående voro storslagna,
manliga oeli värdiga. Vi intaga eudast landtmarskalkens
ord, som lydde:
Högvälborne Herr Grefve.
För 8:dc gången under en tidrymd af 28 år hafva
Finlands ständer sammankallats att grundlagen likmätigt
samvärka vid afgörandet af åtskilliga vårt lands allmänna
angelägenheter. Vid ett sådant tillfälle riktas blicken
sjelfmant tillbaka på förgångna tider och därvid framträda
hågkomster icke blott från landets första landtdag under
dess närvarande statsskick, då vårt folk, såsom en skild
nation, tillerkändes rätt att „frit.t inom sig" under sina
lagars och seders hägn få sträfva och värka för egna
fosterländska intressen, utan ock från en lång period
därefter, då vi känt oss lyckliga och förnöjda i den politiska
ställning Försynen stadgat för vårt land.
I det lugna framåtskridande, som utmärkt nämda tid
och särskildt de senaste decennierna däraf, har dock nu en
rubbning inträdt och dof, sista året har för det finska
folket medfört oväntade och tunga pröfningar, till hvilka
folket själft icke vet sig hafva gifvit någon värklig
anledning, — och äfven framtiden ställer sig för oss oviss och
hotande. Det är under dessa betrykta förhållanden, som
Finlands Ridderskap och Adel går att taga del i
landtdagens förestående arbeten. Med öppen blick
för vårt samhälles kraf och de allvarliga förpliktelser
Finlands snart sekellånga förening med det ryska
kejsaredömet medför, skall Ridderskapet och Adeln
därvid söka att samvetsgrant och redligt medvärka
till lösningen af de frågor, med hvilka ständerna
komma att taga befattning. Men liksom
Ridderskapet ocli Adeln med bela det finska folket har det
vissa medvetandet att ännu aldrig hafva svikit sin
plikt mot Monarken och det ryska riket, så är det
ock endast i lydnad för lag, i aktning för rätt ocli
i noggrann tillämpning af vår högtidligen bekräftade
författning, som Ridderskapet och Adeln ser en säker
borgen för fäderneslandets trygghet och väl. Såsom
Monarken deltager i folkets öde, såsom han
upprätthåller den ställning, hvarpå folkets upplysning och
rättskänsla har anspråk, skall Han finna lön i folkets
hjärtan. Så skall ock alt hvad rätt, hvad ädelt och
godt Hans Majestät vill och värkar för vårt land,
bringa välsignelse öfver Honom och göra Hans namn
vördadt ocli minnesvärdt från släkte till släkte.
I det Ridderskapet och Adeln nu, vid början
af ett nvtt ständermöte, öpppet och ärligt, såsom
alltid, inför Hans Majestät Kejsaren och Storfursten
uttalar sina önskningar och förhoppningar för
fosterlandets väl, är det med bön till alla Herrars Herre
tillika att en lång och lyckosam regering måtte varda
Hans Majestät beskärd, till ovansklig ära för honom
själf, till nytta och belåtenhet för hvarje, äfven den
minsta bygd inom Hans Majestäts landamären.
Dessa känslor, med hvilka Ridderskapet och
Adeln förenar en önskan om sällhet och välgång för
Hennes Majestät Kejsarinnan, Hans Kejserliga
Höghet, Storfursten-Tronföljaren och bela det öfriga
Kejserliga huset, anhåller Ridderskapet och Adeln
att Eders Excellens ville bringa till Hans Majestäts
kännedom.
När talen voro hållna, upplästes de 10
propositioner, som voro färdiga att öfverlämnas åt ständerna.
De voro följande:
Prop. n:o 1 gäller delning af jordlägenheter och om
legoaftal rörande jord på landet.
Prop. n:o S angående förändrad lydelse af § 12 i
förordningen om personella utskylderna, gifven den 20 februari
1865, föreslår att hvarje flnsk modborgare skall i mantal
upptagas ocli i kyrkobok införas å den ort, där ban sitt bo
och rätta hemvist hafver eller hafva bör.
Prop. n:o 3 föreslår i öfverensstämmelse med
ständernas petition vid 1888 års landtdag, att tiden för sökande
af ändring i dom eller utslag som häradsrätt i Ålands
domsaga fält, skall, där den härförinnan varit bestämd till
trettio dagar, hädanefter beräknas ocli utsättas till
fyratio-fem dagar.
Prop. n:o 4 angående åtgärder till förekommande af
bosättning invid begrafningsplats, framhåller att syftet med
de i 1879 års hälsovårdsstadga vidtagna bestämningarna
rörande begrafningsplatsen^ icke vinnes, med mindre åtgärd
vidtages därhän, att ett erforderligt område närmast
omkring nyanlagd begrafningsplats äfven för framtiden
förblifver obobygdt.
Prop. n:o 5 angående ersättning af allmänna medel åt
vittnen i brottmål är tillkommen i anledning af ständernas
motion i ämnet vid senaste landtdag.
Prop. n:o G föreslår att mossar och kärr, hvilka på
kronans bekostnad blifvit torrlagda, äfvensom från
kronojordarna till odling afsündrade parceller samt utbyskatter,
ängar och holmar må, efter pröfning i hvarje fall af
senatens ekonomiedepartement, på sätt och i den ordning som
af styrelsen genom särskild författning kan varda bestämdt,
under slcattemannarätt åt enskild person försäljas eller i
vissa fall afgiftsfritt upplåtas.
Prop. n:o 7 föreslår afskaffandet från och med 1892
af den i vissa delar af Vasa och Uleågorgs län från
behållningen vid samtliga bouppteckningar utgående skatt till
lasarettens underhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
