Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15 Helsingfors den 15 April 1891
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
LÄND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MAN
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Skilnaden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen,
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
Prenumerationspris:
för helt är................3 mk 50 penni.
„ halft ..................2 „ —
» kvart..................1 „ 25 „
Landtdagsmän 1891.
VIII, Biskop Karl Henrik Alopæus.
Henrik Alopæus, som tillhör en släkt hvilken
|j skänkt Finland många framstående prästmän,
’ föddes den 5 april 1825 i Jokkas. Efter år
1844 aflagd studentexamen inträdde han i
teologiska fakulteten, utnämdes 1849 till tredje kollega
vid högre elementarskolan i Borgå samt prästvigdes
1855. Efter att under de följande åren på fleie
skilda orter kortare tid hafva tjänstgjort som präst,
emottog Alopæus 1860 föreståndarebefattningen för
döfstumsskolan i Åbo. På denna mödosamma post
visade han städse det största intresse för sitt
lärarekall och uträttade mycket till de döfstummas
fromma. Genom utländska resor till Skandinavien,
Tyskland, England, Holland, Portugal in. fl. länder
blef han i tillfälle att utvidga sina kunskaper
både som lärare vid döfstumskolan och som
präst. År 1881 lämnade Alopæus
emellertid Åbo stift och flyttade öfver till Borgå, dit
han kallats för att tillträda domprosteänibetet.
Den 28 februari 1885 utnämdes lian till
biskop i Borgå stift, och denna ansvarsfulla post
innehar han fortfarande.
Vid sidan af sitt arbete som skollärare
och präst har biskop Alopæus under mer än
40 år egnat sig åt skriftställarvärksamhet. Af
böcker dem han utgifvit,nämna vi: En
läsebok för de blinda, Kort handledning till
döfstummas uppfostran och undervisning i
hemmen, Ett ord till Finlands invånare och
särskildt till de nödlidande i landet 1S68,
Lu-theranism och baptism, skärskådade i läran
om sakramenterna och församlingen,
Berättelser om abnormskolornas i Finland
värksanihet 1872—1882, Monika, den kristliga
makan och modern, Guds rikes historia m. fl.
arbeten.
Af sina ståndsbröder både inom och utom
landtdagen och af medborgare i vida kretsar
åtnjuter den anspråkslöse, rättrådige biskop
Alopæus den största aktning.
I sin egenskap af öfverherde for
församlingarna i sitt stift har han alltid utvecklat
ett stort nit. Ett träget arbete vid
domkapitlet och talrika visitationsresor till aflägsna
bygder hafva vittnat därom. En öfveralt gärna
sedd gäst är den hjärtegoda, mildsinnade men
dock bestämda mannen, vare sig kyrkans eller
skolans angelägenheter föranleder honom att
uppsöka sina stiftsbor. Ett vackert drag är
ock den fördragsamhetsanda, som besjälar
honom. Så vidt vi tolkat rätt det man om
biskop Alopæus för oss förtäljt, är han en person,
som ej blott å sitt kalls vägnar utan af innersta
öfvertygelse söker arbeta för „frid på jorden".
Om försäkring. I.
Försäkringens ändamål ocli betydelse. Ehuru
idog-het och sparsanihet utgöra nödvändiga förutsättningar
för vinnandet och bibehållandet af en ekonomiskt
tryggad ställning, äro de dock icke ensamma
tillräckliga för upprätthållandet af en persons eller familjs
ekonomiska oberoende. Ogynnsamma tillfälligheter
hota ständigt att förstöra frukterna af vårt arbete.
Stormen sänker fartyg med last och alt i djupet,
vådeiden härjar vårt hem, hagel och frost förstöra
te-garnas blomstrande skörd, sjukdomar eller
olyckshändelser fördärfva människans arbetskraft, eller en för
tidig död bortrycker från familjen dess ekonomiska
stöd och från fordringsegarne deras gäldenär.
I alla dessa fall måste människan söka på
förhand utfinna något medel, som motvärkar de i
ekonomiskt afseende fördärfbringande följderna. Ett sätt är
"■v
f
BISKOP KARL HENRIK ALOPÆUS,
att genom sparsamhet under de goda åren samla en
fond, som kan tillgripas vid inträffade
olyckshändelser. Ett annat är att vidtaga nödiga
försiktigshets-mått för att så vidt i mänsklig förmåga står förhindra
olyckshändelser eller begränsa deras värkningar. Hit
hör t. ex. ett välordnadt eldsläckningsväsende.
Dylika medel äro dock icke tillfyllestgörande.
Skada inträffar ofta innan en tillräcklig fond blifvit
samlad, eller oaktadt alla möjliga försiktighetsmått
blifvit vidtagna. Män har därför uppfunnit ett medel,
försäkringen, som undanrödjer eller åtminstone
förminskar de menliga följder i ekonomiskt hänseende, som
förorsakas af tillfälliga ocli oförutsedda tilldragelser.
Försäkringen förekommer icke olyckan eller skadan;
genom densamma beredes endast en
penningeersättning för den skada som inträffat.
Försäkringsväsendet löser sin uppgift genom att
fördela den genom olyckor framkallade ekonomiska
förlusten på ett stort antal fall, som alla varit utsatta
för samma fara, men som lyckligen undgått densamma.
Dess möjlighet beror därpå, att statistiken ocli
sannolikhetsberäkningen visat, att man med stor
säkerhet kan beräkna, huru många olycksfall skola inträffa
under en viss tid på ett visst antal fall. Ju större
antalet fall är, desto säkrare blir beräkningen. Har
t. ex. statistiken visat, att af 10,000 lins 10 brinna
upp hvarje år, och har hvarje hus ett värde af 10,000
mk så blir medelvärdet af den skada, som hotar
hvarje hus, 10/ionno (sannolikheten af faran)
gånger 10,000 (värdet af hvarje hus) eller 10 mk.
Om sålunda hvar och en af dessa husegare till
en gemensam fond inbetalar 10 mk årligen, så
kan hvar o« li en af dem vara viss om att, när
lians lins förstöres af eld, erhålla dess värde
eller 10,000 mk.
Försäkringsväsendet är af en synnerligen
stor och genomgripande betydelse både i
ekonomiskt och moraliskt hänseende, och dess
välgörande invärkan kan icke nog högt skattas. Redan
detta är en stor sak, att ersättning genom
försäkring beredes individen för de förluster, som
drabba honom i följd af olyckor och andra
tillfälligheter, och att därigenom den o för vållande
fattigdomen begränsas. Endast genom att
försäkra sig och sin egendom kan människan,
medveten som hon då är om sitt oberoende af
tillfälliga störingar, vinna det sinneslugn, som är
af nöden för henne för att kunna utveckla full
arbetskraft vid fullföljandet af sina ekonomiska
planer. Försäkringsväsendet befordrar vidare
sparsamhet och kapitalbildning, ty
försäkrings-tagarne nödgas anstränga sig ocli anstränga sig"
i regeln gärna för att genom ökad produktion
förvärfva medel till bestridandet af de utgifter,
som äro förenade med försäkringen. Slutligen
bevarar och höjer försäkringen den enskildas
kredit. Väl bekant är ju, att man mycket
lättare får belåna en brandförsäkrad egendom än
en icke brandförsäkrad, eller att en lifförsäkrad
person har lättare att för studier eller dylika
ändamål erhålla lån än en som icke ens har att
bjuda den säkerhet för lånets återbetalande, som
en lifförsäkring innebär.
En god bok.
Matilda Roos, Saulus af Tarsus tecknad efter
bibeln. Stockholm, Alb. Bonniers förlag och tryckeii.
1890. Pris: 2:50 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
