Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
Helsingfors den 15 April
1891
LÄND och STAD.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MÅN
—t
Prenumerationspris:
lör helt är................3 mk 50 penni.
halft ..................2 „ —
„ kvart..................1 „ 25 „
Märit! Postafgifterna och ersättning för
hembär-ningen i Helsingfors äro häri inberäknade.
i>(B.t____
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors
Slcil-naden 15, Laurents tidningsdepot, Nya vattenserveringen.
Friis bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas i
pappersbutiken Skilnaden 15 samt å tryckeriet Unionsgatan 20.
Lösnummer à 10 penni.
En skogarnas jätte.
^|| Amerika, där förhållandena äro så olika dem
i Europa, företer naturen många märkvärdiga
ting. Slätterna äro större, floderna längre och
härgen högre än i vår värlsdel. Äfven skogarna gömma
träd, hvilka i höjd och tjocklek vida öfverträffa våra
största furor och björkar.
Eller hvad säger läsaren om bilden här
bredvid? Kan man ej med skäl kalla den väldiga
af-sågade stammen för en skogsjätte? Ja. Se blott
på de små mänskokrypen vid dess sida. Ett par
dussin af dem skulle bekvämt kunna taga sig en
svängom på den afsågade stubbens jämna yta.
Detta väldiga barrträd, som växer i några
dungar på sluttningen af bärgen Sierra Nevada i
Kalifornien, har flere namn. Man
kallar det Sequoia gigantea,
jättecedern eller
mammutträdet. Dess höjd växlar efter
stammarnas ålder. Det
högsta exemplar man uppmätt
har varit 99 meter eller 333 .
fot högt. — För att man må
kunna få en föreställning om
denna höjd, anföra vi, att den
terrass, på hvilken
Nikolai-kyrkan i Helsingfors reser
sig, är 61 fot och själfva
kyrkan upp till tornspetsen
är 210 fot hög.
Klostren i Finland.
(Forts. fr. mo 11.)
|^j|lla dessa nu
uppräkna-ösAk de kloster fördunklades
dock, så snart det nya
Bir-gittinerklostret i Nådendal blef
upprättadt. Beslutet härom
fattades 1438 på en herredag
i Södertelje. I skrifvelsen,
benämd „Riksens Eåds
Stift-nings- Bref för Nådendals
kloster", bestämdes det, att
klostret skall byggas och vigas „gudhi til heder, juncfru
marié, sancte johanni baptiste, som synderlighin
Riki-sins patron ær, sancte Änne och sancte Birgitte".
Till underhåll åt det blifvande klotsret anslogs
kungsgården Stenberga i Masku socken med alla därtill
hörande gods.
Biskop Magnus Tavast pådref med ifver
byggnadsarbetet å den utsedda platsen, en däld
genomflu-ten af lilla Masku å mellan 4 bärg. Efter sitt läge
fick klostret namn af Nådendal (Vallis gratiae.) I maj
1440 afreste dit från moderklostret i Vadstena 4
nunnor, 3 prästmunkar och en lekman. Ett år senare
inträdde den första finska kvinnan i klostret. Hon
hette Margareta och var en dotter till guldsmeden
Lauris i Åbo.
Redan under den närmaste tiden fick klostret
emottaga stora gåfvor. Hälgö gods i Bjärnå anslogs
till dess underhåll, och alt hvad man insamlat för ett
tillernadt S:t Anne-kloster blef genom biskop Magnus7
försorg skänkt till Nådendal. En annan skänk blef
af stor betydelse. Lagmannen i Norrfinne lagsaga
Henrik Diekn skänkte med sin hustrus samtycke hennes
arfgods Ailos i Reso, med vilkor att klostret skulle
flyttas dit, och detta fylde man gärna, ty den första
platsen var olämpligt väld. En i Lemo fjärden
utskjutande landtunga med fast bärggrund erbjöd en
vak-ker och särdeles lämplig plats för klostret.
Uppförandet af kyrkan och andra byggnader vidtog, och
antagligen tog klosterpersonalen på hösten sitt nya
EN JÄTTECEDER I NORDAMERIKA.
hemvist i besittning. Sitt gamla namn Nådendal fick
klostret behålla, fastän det numera stod på den s. k.
Nunnebacken.
Nådendals kloster var under sin blomstringstid
och ända in på 1500-talet synnerligen rikt på
jordiska ägodelar. Skötseln af godsen var öfverlämnad
åt landbönder, hvilka för nytjorätten till jorden
er-lade årligt arrende i penningar eller naturprodukter,
såsom i säd, smör, ärter, ljus, ull och öl, någon gång
salt fisk äfvensom ett och annat får. Klostrets
syssloman var den som höll tillsyn öfver landbönderna.
Klostret i Vadstena utgjorde städse
dotterklostrets i Nådendal förebild. Likasom S:t Birgitta haft
till ögonmärke att i Vadstena intaga förnämligast
döttrar ur adliga familjer, försökte man äfven att för
Nådendals kloster vinna adelsjungfrur samt
anförvandter och skyddslingar till präster, hvilka på den tiden
voro vetandets målsmän. Därigenom sammansättes,
klosterpersonalen af jämförelsevis bildade personer, och
dessa ökade sina insikter genom läsning och
bokafskrifvande. Själffallet var det endast skrifter af
religiöst innehåll, som böneböcker, helgonlegonderr
„munkfabler" m. m. hvilka skulle tjäna till
brödernas och systrarnas „andeliga hugnad".
Af Nådendals munkar vann en ett vida berömdt
namn för sitt literära arbete. Det var Jöns Budde,
som från latinet öfversatte till svenskan stycken
urgamla testamentet och flere andliga
uppbyggelsebök-ker. En af dessa hette „Själens kloster", en annan
„Tundalus och hans syn",
en tredje „ Guidos själs
uppenbarelse" m. fl. Dessa skrifter
utgjorde en särdeles omtykt
läsning i klostren.
Till nunnornas
sysselsättningar hörde också kvinliga
arbeten från strumpstickning
och klädsömnad till arbeten,,
hvilka vittna om en högt
drifven konstflit. Spetsknyppling,
virkning och broderi med
gulcl-och silfvertråd på sammet
förekom allmänt. Ännu finnas i
behåll flere vackra alster af
våra Birgittinernunnors flitiga
händer. Äfven
trädgårdsskötsel hörde till deras
sysselsättningar. Däremot känner man
ej, att de nämnvärdt skulle
hafva egnat sig åt
barnaundervisning.
Klostren i Svea rike stodo
öppna och utöfvade sin
värk-samliet, till dess att konung
Gustaf Vasa gjorde sig till
målsman för reformationen. På
mötet i Västerås stadgades det
rörande tiggarmunkarna, att
fogdarne skulle taga vara på
dem, emedan de „ fora kring
landet mycket bedrägeri och
lögn". Detta innebar, att de
skulle stå under uppsikt af
kronans ämbetsmän och ej mera
fritt såsom förut få vandra omkring för att predika
och tigga. Antalet af klosterbröderna minskades nu
snabt; många af de prästvigde lofvade blifva
„evangeliska" och erhöllo pastorat. Då därtill kom att
dominikanerklostret i Åbo fullständigt nedbrann 1537,
skingrades munkarna. Ej långt därefter öfvergåfvo
dominikanermunkarne i Viborg sitt hemvist, ty redan
år 1541 användes klosterbyggnaderna för annat
ändamål. Om gråbrödernas i Raumo öde förmäler en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
