Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1891
LÄND och,STAD.
1k ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR MENIGE MÅN Jp"
Redaktörer:
Doktor P. NORDMANN (utgifvare) och
magister E. LAGUS.
Tidningen utkommer hvarje
ONSDAG.
fß
Alexander Armfelt.
Æxlexander Armfelt föddes i Riga clen 18 april
1794. Sin tidigaste barndom tilbragte han i
Ryssland. Dit hade lians fader, den bekante
Gustaf Mauritz Armfelt, begifvit sig i landsflykt,
sedan hans bittraste motståndare efter Gustaf III:s
död blifvit allrådande i Sverge. Först då Gustaf IV
Adolf blef myndig, fick Armfelt med sin familj
återvända till fäderneslandet. Här erhöll nu den
unge Alexander en så omsorgsfull uppfostran, som
det den tiden var möjligt att lämna, så att han
redan vid 14 års ålder blef student i Uppsala.
Kort därpå kom Finland under ryskt välde, ocli
för att tjäna detta sitt egentliga fosterland flyttade
G. M. Armfelt för andra gången från
Sverge. Hans son skickades först att
vid universitetet i Edinburg i Skottland
afsluta sina studier, hvarefter ban år
1814 blef auskultant vid Åbo hofrätt.
Vid samma tid utkämpade
Frankrikes kejsare Napoleon eu sista
afgö-görande strid emot hela Europa. Från
alla håll strömmade frivilliga till
härarna. Äfven Alexander Armfelt fick
lust att draga ut i kriget och visa sig
som en värdig ättling af sina tappra
och berömda förfäder. På grund af sin
svaga hälsa hade lian icke förut, såsom
det den tiden var vanligt bland adeln,
egnat sig åt, krigareyrket, men nu
ändrade han beslut och inträdde såsom
underofficer i rysk tjänst. År 1821
utnämdes han till kapten, och sex år
senare tog han afsked. Därefter var
han åren 1827—1832 direktör för
Finlands bank. Sistnämda år fick han plats
vid ministerstatssekretariatet i
Petersburg, och 1835 blef han dåvarande
ministerstatssekreteraren It. H. Rehbintlers
(se Land och Stad 1890, N:o 51) adjoint
och närmaste man. Och då Rehbiiider
1841 afled, utnämdes Armfelt till hans
efterträdare.
Sålunda blef han, som engång
föddes i landsflykt, sitt fosterlands främste
tjänare och sitt folks förespråkare vid
tronen. Det var en ansvarsfull post,
och mer än annars stälde deri nu stora
kraf på sin man. Ty de frihetsrörelser,
som efter franska revoliitiouen utbredde
sig öfver hela Europa, hade värlcat en
reaktion, och de flesta regenter sökte
beröfva sina undersåtar all rätt att
deltaga i styrelsen. Kejsar Nikolaj I var
minst benägen att göra eftergifter i detta
afseende. Under hans regering var det icke att
tänka på några frisinnade reformer, utan de finska
statsmännen måste uppbjuda all sin försiktighet för
att åt fosterlandet bevara det lilla mått af frihet
det ägde. Och det länder Alexander Armfelt till
oförvanskelig ära, att lian i detta afseende visade
sig ställningen fullt vuxen. Yi kunna måhända
icke ställa honom vid sidan af den storslague
Reh-biuder, och vid sitt inträde på statsmannabanau
saknade han de insikter och den vana, som här
äro nödvändiga. Men han hade andra egenskaper,
han var försiktig, så att han aldrig blottstälde sig
och sitt land, han var tillbakadragen och
anspråkslös, så att han på intet sätt deltog i de intriger,
som ofta utspelas vid ryska kejsarhofvet, och
därjämte lyckades göra sin ställning alldeles oberoende
af de olika vindkasten vid hofvet. Ehuru han stod
i stor gunst hos kejsaren, försökte han aldrig
utöfva något inflytande på ärendenas gång. Men då
så skulle vara, uppträdde han bestämdt och fast,
så att han lyckades vinna den aktning han såsom
ett helt folks förespråkare kunde göra anspråk på.
Sålunda lyckades Armfelt att under Nikolais
land många ovärderliga tjänster, och hans namn är
nära förknippadt med de reformer, som på
1860-talet vidtogos. Främst bland dem står
åtenipp-lifvanclet af våra landtdagar.
Armfelt fick glädjen att se, huru i vårt land
till följd af dessa reformer på nästan alla områden
gjordes ofantliga framsteg. Han afled clen 8
januari 1876, 81 år gammal, sedan han i 34 år varit
niinisterstatssekreterare. Redan i lifvet hade han
fått röna bevis på sin lierskares gunst och sina
landsmäns aktning. År 1856 blef han medlem af
| regeringskonseljen och värkligt statsråd; dessutom
innehade han flere höga ordnar och andra
utmärkelsetecken. 1869 blef han houorärdoktor viel
Ilel-i singfors universitet. Efter lians döcl firade samma
universitet clen 27 april 1876 en storartad
minnesfest till hans ära.
ALEXANDER ARMFELT.
regering afvärja alla de faror, som hotade Finlands
statsskick och öfriga inrättningar. — Emellertid
afled kejsar Nikolai år 1855, och med hans milde
och frisinnade son Alexander II:s uppstigande på
tronen bröt en ny ticl in öfver det ryska riket.
Äfven Alexander Armfelt fick då göra sitt foster-
Från en svensk ..folkskola" på
1840-talet.
QJt den kända författarinnan fru Eva
Wigströms nya bok „Allhnogeseder
i Rönnebärgs härad i Skåne på
1840-talet" låna vi nedanstående lifliga
skildring af skolförhållandena på orten. Det
kan ha sitt intresse i våra dagar, då ett
ordnadt folkskoleväsende alt mera sprider
sin välsignelse i bygderna, att blicka
tillbaka på en tid, som i detta afseende stod
långt efter vår.
„Man får i våra dagar i
lefnadsbe-skrifningar öfver personer af allmogen
födda på 1820- eller i början af
1830-talet ofta läsa, att deras
barndomsiinder-visning inskränkte sig till hvad
folkskolan kunde lämna. Detta är en af de
föreställningar, som man utan vidare
undersökning antager på grund af nu rådande
skolordning, då man vet, att omskrifne
person ej bevistat någon „högre" skola.
Men saken är, att vid den tid, som här
skildras, var ordet ,,folkskola" dess bättre
ännu ej uppfunnet, och lades ej då i
hemmen en grund till fruktbärande kunskaper,
var det, mänskligt att dömma, omöjligt att
genom skolor få någon väckelse för de
slumrande andliga krafterna.
Utom „sockenskolau" fiuiuos här och
där i byarna halta eller lialflama gubbar,
som höllo enskilda skolor, antingen i egna
hein eller skiftesvis i gårdarna. Det var
en allmän föreställning att blott lytta
personer borde egna sig åt skolmästaregärningen. Alla
dessa lärare inskränkte emellertid sina ämnen till
stafning och renläsuing samt utanläsning af katekes,
biblisk historia ocli några psalmer. Därtill kom
skrifning ocli räkning för pojkarna. Alt skedde
fullkomligt mekaniskt, utan ett enda upplysande muntligt ord,
iXggT l^àJ-i)3
Prenumeration
emottages å alla postanstalter samt i Helsingfors i
Lau-rents tidningsdepot, Nya vattenserveringen. Friis
bokhandel och tryckeriet Unionsgatan 20.
Annonser
à 15 penni för petitrad kunna inlämnas å tryckeriet
Unionsgatan 20.
gj j^ Lösnummer à 10 penni.
Prenumerationspris:
för belt år................3 mk 50 penni.
,, halft „ ................2 „ —
„ kvart ..................1 „ 25 „
Märk! Postafgifterna och ersättning för
hembär-uingen i Helsingfors äro häri inberäknade.
»sr? "s^sfexsT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
