Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Sandväppling. (Anthyllis Vulneraria L.). S. B. 395.
Denna ört nöjer sig med magra och torra
marker och går till samt förekommer vild hos oss, till
och med på högländta grusbackar, som den pryder
med sina gula blommor, hvilka på Ölands alvar
antaga en högröd färg, men på Gotland förekomma
hvita. Sandväpplingen är en god betesört, som
gerna ätes af alla husdjuren och på god jord når
den höjd, att den, sådd i blandning med andra
foderväxter, kan skördas till hö, då den mycket
bidrager att öka höets så väl mängd som goda
beskaffenhet. Uti tyska frökataloger förekommer
denna foderväxt under benämningarne »Sandklee»
och »Tannenklee», hvarmed antydes, att den
förekommer på sandjord och skogsmark. Denna
foderväxt trifves äfven på skuggrika platser och
förtjenar att odlas både såsom slåtter- och betesväxt.
Fröskidorna äro helt små, enfröiga. Fröen äro
större än rödklöfverns, olivefärgade eller gulbruna,
hafva hvit nafvelfläck med svart rand. Vid
mognaden samlas och rengöres sandväpplingsfröet på
samma sätt som beskrifvits för rödklöfvern.
6. Den franska eller blå Lucernen. (Medicago sativa L.).
Denna utmärkta foderväxt, som uti stor
utsträckning odlas i Frankrike och Italien, kan efter
hvad erfarenheten visat äfven med framgång odlas
hos oss från Skåne ända upp till norra delen af
Uppland. Fröodling af denna växt har, oss
veterligen, ännu ej bedrifvits i Sverige, men vi böra
härmed göra försök, hvilka tvifvelsutan böra lyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
