Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
likasom luin reilun i valet af innehåll visat en renare
unda, sii visar han äfven i formen en barnsligare,
ädlare fantasi, hvars oskyldigt glada uppgift är att
genom att inkasta de klassiska heroerna i små situationer
och nutidens bruk uppväcka ett godt löje hos den
väl-stämda läsaren. Leistenii allvarsamma stycken intaga
genom en mild romantik, allt djupare ju äldre ban blef,
och en varm känsla. I behandling af språk och vers
visar han en sällsynt smidighet, när han så vill. Man
läse hans öfversättningar. Från en sednare utveckling
hur Leißtenius lemnat Sjöskumapipan, Perlan, Döda
hafvet och Drömmen; alla förträffliga, synnerligen de två
sednare. Det griper en djupt i själen detta "Döda haf’.
Skalden har med detta stycke plockat en skön
tårbe-slänkt törnros på den humoristiska parnassens brantaste
a Isais. Det undus en ädel själs djupa, subjecliva smärta
öfver det bittra svek, som verkligheten drifver med våra
varmaste känslor, våra skönaste föreställningar, det är
ett hjerta, fullt af inenniskohal, emedan det engång var
så fullt af kärlek, det är en tår öfver allt det svaga
och usla, så salt och bitter som det döda hafvet sjelft
engång föll öfver Sodom och Gomorrha. Så
bittert-humoristiskt som detta stj-cke är, så föreoningslulll, så
djupt romantiskt ür Drömmen. Det blef hans
svanesång. Så drömmer man, när man slumrar in till döden.
Ingen har upptagit hans lyra. Mången har förgätit
hans dikt. Men den leende sångmön slumrar troget i
grafven vid hans sida, tills också lor oss den lid randas
att ordet är fritt och bildningen allmän. Då skall hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
