Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soluppgång.
Så tyst är allt! Hon hvilar nu naturen;
Ej störs dess frid utaf ett enda ljud.
Dess lif, dess alster, blommorna och djuren
De slumra nu, omhägnade af Gud.
Ty nattens drottning skrider ofvan fjällen
Med tysta fjät på mörka liimlapellen,
Och blickar med sitt svarta öga ner.
Och liden skrider, ängsliga sekunder
Upprepar pendeln ljudligt slag for slag.
Så långsamt vika nattens tysta stunder,
Naturen Irånfullt längtar efter dag.
Blott då och då en sakta susning höres,
Då vestan vaknat — och i bädden röres
Den lilla blomman, kyld af vindens fläkt.
Omsider syns en strfgima kanta öster,
Den bådar Dellings son på jord igen.
Han vaknat redan, men hans mörka syster
Den skumma natt — hon vill ej vika än.
Dock hör, hon hviskar afsked — nu hon gråter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
