Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Han är det. Dock, när i mig sjelf jag skådar,
Hur stelt och dödt är allt, ocb ingen ton,
Som gensvar ger pä detta fröjdebudskap!
Mitt hjerta, hvarför stormar det ej nu
Ohejdadt till hans möte, hvarför jublar
Det ej i klara psalmljud, hvarför smälts
Det ej af nådens sol, likt isad källa,
Som löses brusande till yster flod!
Hvi stiger än, fast fylld af helig bäfvan
Jag stundtals gripes af hans starkhets makt,
Det dystra tvifvel upp uti min själ,
En dimma likt — och om ej tvifvel just,
Dock ständig lust att tvifla ! Säg, hvad rör sig,
Upproriskt trotsande hans gudasündning,
I denna kropp, af Judas stam dock född,
Och viker undan för hans kärleksok
Liksom en yster häst och såge heldre
Det stora nådesverket outförd t
Än utfördt så! Derpå jag ofta grubblat,
Men grubblet båtar ej och ändrar intet.
Som barn jag hade stunder aningsrika,
Profetiska, om man så vill. De blefvo
För ynglingen snart lifvets kärna. Såg jag
Hur Romarn stålklädd trampade vårt land
Och trotsig yfdes, der vår helgedom
Sig reser emot skyn, och fädrens aska
I vigda grifter hvilar, o då kändes
En bastig hvälfning i mitt qvalda inre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
