Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Jag som här slår lik svedda furan, lemnad
På nattlig hed, der vilda lågor härjat.
Här, Kullervo! i denna tomma öcken
Ditt eget verk, du rase, hur dig lyster!
Wel nättera natt har kommit; mig det tyckes
Som skulle alla folk till evig hvila
Ha gält, och ensamt jag vid lif förblifvit
Att herrska öfver menskotoma jorden,
Der jag förgäfves någon like söker,
Der igen granne bjuder mig att lira
Vid muntra glammet långa skymningsstunden.
Ve denna natt! Hör sjelfva vinden sofver,
Stum skogen står; ej ens en ödla smyger
Ljudlöst sin vag utöfver mossig klippa;
Nej, intet ljud! omätlig slumrar tystnan
Af evigt mörker kysst till sömns. Förfärligt!
Natt utan morgon! — — ser jag icke flamman
Af branden ifrån Untola? Bort pansar!
Du trycker vildt min barm, som grafvens minnen.
(Kastar pansarskjortan på golfvet; Kimmo vaknar.)
Kimmo:
Hvem är det, som störer min sömn ?
Kullervo:
Kim mos röst?!
Kimmo:
Hvad vill du, karl?
KüLLBRVO (trycker Kimmos hand):
God dag, vän! Jag trodde dig redan fjerran borta
från detta sorgens hem, men jag finner ju dig ännu här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
