Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Lemminkäinen:
Hiin rör ej mer en lem.
Wäinö :
Se, huru döden
Förinlat snurt den man, som nyss på stunden
I stycken velat slita hela verlden.
Här har forbannejsen sin ände hunnit.
Dess källa tvisten var emellan bröder.
Förvisso först en obetydlig geting,
Den växte slutligt till en jeltedrake,
Som födt sin undergäng ur eget sköte.
Nu är det slut. Ljuft slumrar trötte kämpen,
Naturen ler och mysande ur östern
Går morgonsolen fram och stänker rodnad
På ljungmons tysta furor; allting andas
En helig frid!
Säg Ilmarinen, vredgas
Du än på mannen der, vid dina fötter?
Hvad hviskar stämman i ditt bröst?
%
Ilmari:
Ej tynge
Förbannelse den trötte kämpens grafhög!
Med honom vare frid!
Wäinö :
Väl sagdt! du talat
Såsom en man det egnar. Kaukomieli,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
