möjliggöra slutsatser beträffande de föremål eller de verksamheter, orden beteckna. Då nämligen ett begrepp eller ord svårligen kan vara äldre än den sak eller den verksamhet, som därmed betecknas, måste således ett redskap, ett husdjur eller ett arbetssätt varit använt eller åtminstone känt före särflyttningen av grenar av en folkstam, vilka hava samma ordstam för att beteckna ifrågavarande begrepp. Då sålunda språkforskningen visat, att de indoeuropeiska språken innehålla ett avsevärt antal ord av samma rot betecknande jordens bearbetning, vissa odlade växter och husdjur, är man berättigad att därav draga den slutsatsen, att det urfolk, varur dessa nu skilda nationer framgått, före sin utgrening idkat åkerbruk och haft ifrågavarande växter och djur i odling och som husdjur.<footnote>Beträffande de på den jämförande språkforskningen grundade slutsatser om olika folkstammars kulturs ålder och utveckling hänvisas till O. Schrader, Sprachvergleichung und Urgeschichte. Ed. 3 Jena 1907.</footnote> Likaså då t. ex. samma redskapstyp, kroken eller spadplogen, som bearbetade jorden med spetsen av en starkt lutande del, funnits hos alla indoeuropeiska folk, såväl romare och greker, kelter och germaner som hos de slaviska och iranska folken<footnote>Braungardt. Die Urheimat der Landwirtschaft. Heidelberg 1912. Sid. 91, 212, 230.</footnote>, kan väl vara möjligt, att samma behov hos olika folk framkallat samma medel för dess fyllande, men man kan med stor sannolikhet häri se ett bevis för att den indoeuropeiska folkstammen före sin splittring haft denna redskapstyp utbildad och sålunda bedrivit ett, om ock ofullkomligt åkerbruk. Genom sammanställning av de slutsatser, man kunnat draga av dylika sakliga och språkliga fornlämningar samt av uppgifter i bevarade skrifter från äldsta historiska tid, har man kunnat följa jordbrukets utveckling tillbaka till tider, från vilka direkta skriftliga meddelanden om detsamma saknas. Från senare tider äro de litterära källorna till kunskap om jordbruket mycket olika rikhaltiga och lättillgängliga beträffande olika folk och tider, och en jämförande framställning av jordbrukets utveckling måste därför bliva ojämn och delvis fragmentarisk. * </chapter>