Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även furstarnas behov av ökade inkomster för landets förvaltning,
hovhållningen och underhållet av de legotrupper, varmed krigen fördes, ledde
till krondomänernas utsugning på samma sätt som adelsgodsens. De
furstliga domänerna upplätos ofta åt ämbetsmän, vilka i sin ordning
utlämnade dem i mindre delar till underarrendatorer, vilket icke var ägnat att
medföra en skonsammare behandling av jordegendomen. Det blev också
vanligt, att landsherrarna överläto domsrätt, skatteindrivning och kyrklig
patronatsrätt till godsägarna inom deras gods område.
Även städernas förkovran och den lockelse till inflyttning, som där
rådande frihet utövade på bönderna, ledde till inskränkning i dessas frihet även
i de landsdelar, där de ännu voro fullt fria. Sålunda utfärdades i senare delen
av 1500-talet först i Mecklenburg, Brandenburg samt senare Schleswig och
Holstein förbud för bönder att övergiva sina gårdar, och bestämmelserna i
detta avseende skärptes till fullständig livegenskap.
Emellertid saknades ej ansatser till förbättring av jordbruket och i
böndernas ställning. I de stater, där reformationen genomfördes, indrogos
kyrkans och klostrens gods, och då dessa styckades och såldes, skapades ofta
från feodala bördor fria jordegendomar. Enskilda landsherrar vidtogo också
reformer för jordbrukets förbättring i sina stater. Främst bland sådana
nämnes kurfursten av Sachsen August I, för sin omvårdnad om sitt land
kallad »fader August» liksom hans gemål »moder Anna». Hans
»Landesordnung», vari domänförvaltningen fastställdes, blev ett mönster för andra
stater, och genom kammargodsens förvaltning och utgivna skrifter blev han
en lärare för sitt folk i jordbrukets skötsel och godsförvaltningen. Genom
torrläggning av sankmarker och styckning av domäner bildade han nya
gårdar, som utlämnades på ärftligt arrende. Han minskade godsböndernas
arbetsplikt och gästningsbörda, förbättrade folkundervisningen, väghållningen
och skogsvården samt bragte genom alla dessa åtgärder sitt land i ett
blomstrande skick. Betecknande för tiden var, att han för att gynna det större
jordbruket fastställde maximiarbetslöner. (Langethal.)
Ett frångående av de feodala grundsatserna framträdde mot slutet av
1500-talet däruti, att många adelsgods såldes eller utarrenderades åt
förmögna oadliga personer, vilka genom egen förvaltning och med större energi
och materiella tillgångar än de adliga godsherrarna gjorde sitt sålunda
placerade kapital fruktbringande. Det blev också allt vanligare att
jordupplåtelserna gjordes i form av arrende mot bestämd avgift för viss tid, varigenom
brukarna fingo större säkerhet och upplåtelsevillkoren tid efter annan kunde
avpassas efter konjunkturerna. Även började bytvånget att lättas, i det att
trädesskiftet användes till odling av baljväxter. Odling av tobak och
oljeväxter ökades i städernas närhet, en ökad linodling framkallades av den
uppblomstrande vävnadsindustrien o. s. v.
Kom så det trettioåriga kriget med all dess förödelse av land och folk.
Gårdar och fält lågo mångenstädes öde, mycken förut odlad jord fick
skogväxa, och skötseln av den jord, som behölls i odling, blev försummad till
följd av brist på folk och kreatur, vilka bortryckts av kriget och detsamma
åtföljande farsoter. Då sädesskördarna på den jord, som ännu var i bruk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
